Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländsk litteratur - Ismaeliter - Ismail, stad - Ismail, khediv - Ismailia - Ismanstorp - Ismaskin - Ismene - Ismet pasja - Ismid - Iso- - Isobarer - Isobaser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1545 Ismaeliter—Isobaser 1546
des de samlingar av isländska
lagar, som gå under namnet
Grågås. — En till omfånget betydande
och språkligt viktig teologisk och
uppbygglig litteratur (mest
översättningar) existerar även. —
Nyare tiden. Islands litterära
storhetstid är förbi i och med
1200-t. Slutet av medeltiden är
väsentl. en samlings- och
avskrivningstid. Ej heller under nyare
tiden har Island gjort någon insats
i världslitteraturen. Nämnas må,
att ett boktryckeri inrättades
redan av den siste katolske biskopen
J 6 n A r a s o n (d. 1550), känd
som andlig diktare. En
bibelöversättning av biskop G u ö b r a n
-dur p orlåkssonutkom 1584.
Bland författarna under 1500- och
1600-t. märkas H al 1 g r i mur
P jeturs son (d. 1674), som
skrev berömda passionspsalmer,
samt historikerna A r n g r i m u r
Jonsson (d. 1648) och B j ö r n
Jönsson på Skaröså (d. 1655).
Arni Magnusson (d. 1730)
insamlade stora mängder av
gamla handskrifter, biskop F i nn u r
J é n s s o n (d. 1789) skrev på
latin Islands kyrkohistoria. Den
främste skönlitteräre författaren
under 1700-t. är skalden E g g e r t
ölafsson (d. 1768). Av
1800-t: s diktare anses B j a r n i
T h o r a r e n s e n (d. 1841) och
Jonas Hallg rimsson (d.
1845) som de förnämsta. — Den
sista generationens
prosaförfattare (t. ex. J 6 h a n n Sigur■
j d n s s o n, Gunnar
Gunnar s s o n, G u ö m u n d u r
K a m b a n) ha i stor
utsträckning skrivit på danska.
Ismaeli’ter, med Israel
besläktade nordarabiska beduiner, i
patriarkhistorien (1 Mos. 16 ff.)
härledda från en son till
Abraham, vid namn I s m a e 1, vilken
till moder skall ha haft en
egyp
tisk slavinna, Hagar. I:s
stammar uppräknas i 1 Mos. 25:13 ff.
Ismai’l, stad i Bessarabien,
Rumänien, vid Donaus
nordligaste mynningsarm. 85,000 inv.
Ismai’1, khediv av Egypten, f.
1830, d. 1895. Se E g v p t e n sp.
762.
Ismaili’a, stad i Egypten, vid
n. stranden av sjön Timsah och
v. sidan av Suezkanalen. Anlagd
för kanalbygget 1863 och säte för
styrelsen av kanalen. 10,000 inv.
Ismanstorp, se B y g d e b o r g.
Ismaskin, se Kylteknik.
Isme’ne, se Oidipussagan.
Ismet pasja, f. 1883, turkisk
general och politiker. I. vann 1922
den avgörande seger över
grekerna, som tvingade dem att
utrymma Mindre Asien (se
Grekland sp. 1547). Ss. chef för
turkiska förhandlingsdelegationen
lyckades I. genom en smidig
politik genomdriva de viktigaste
nationella kraven i Lausannefreden
1923. Stats- och utrikesminister
1923—24.
Ismi’d, huvudstad i distriktet
I., Mindre Asien, vid
Marmara-sjön och järnvägen Skutari—
Angöra. Produktion av silke och
tobak. I. hette fordom
Nikome-dei’a och var Bityniens
huvudstad. Omkr. 20,000 inv. Distriktet
240,000 inv.
Iso- (av grek. i’sos, lika),
förekommer i olika sms.
Isoba’rer (av grek. i’sos, lika,
och ha’ros, tyngd), linjer, som på
en karta sammanbinda de orter,
vilka samtidigt ha samma
barometerstånd, sedan detta
reducerats till havsytan.
Isoba’ser (av grek. i’sos, lika,
och ba’sis, grund), linjer, vilka
sammanbinda alla punkter, som
under en viss geologisk tidrymd
höjt sig lika mycket. Kartor med
inlagda I. ha använts särskilt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
