Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isotopa element - Isotrop - Isouard, Niccolò - Ispahan - Isplanta - Ispressning - Ispunkt - Israel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1561
Isotrop—Israel
1562
dukterna i radium- och
torium-serierna (radium- och
tori-u m b 1 y) med atomvikterna 206
och 208. Vanligt bly med
atomvikten 207,2 är sannolikt en
blandning av dessa ämnen. Sådana
kemiskt oskiljbara blandningar av
isotoperna förekomma hos många
element, som särskilt F. W. Aston
visat för Li, B, Ne, Mg, Si, Cl, Ar,
Br, Kr, Rb, X och Hg m. fl.
Krypton med atomvikten 82,92 består
exempelvis av 6 isotoper med
atomvikterna 86, 84, 83, 82, 80 och
78. I:s atomvikter ha med få
undantag befunnits vara mycket
nära hela tal. Om Astons metod,
se K a n a 1 s t r å 1 a r. — Partiell
separation av kvicksilver- och
klorisotoper har utförts av
Brön-sted och v. Hevesy, vilka vid ett
slags fraktionerad destillation av
kvicksilver och klorväte erhållit
fraktioner med olika spec. v.
Isotrop (av grek. i’sos, lika,
och trope’, vändning), av likartad
beskaffenhet, med likartade
egenskaper i alla riktningar.
Motsats : an i s o t r o p.
Isouard [isoaT], N i c c o 1 ö,
f. 1775, d. 1818, italiensk
tonsättare, från 1799 verksam i Paris;
skrev omkr. 50 operor, av vilka
särskilt Joconde och Cendrillon
vunno berömmelse (uppf. i Sthlm
1811 resp. 1820).
Ispahan, se I s f a h a n.
Isplanta, se
Mesembry-a n t h e m u m.
Ispressning, sammanskjutning
av isflak i havsisen, så att denna
blir tjockare och bildar packis.
Från denna lösbrytas de på haven
kringdrivande isfälten, drivisen.
Ispunkt, vattnets fryspunkt,
den nedre av Celsius- och
Réau-murskalans fixpunkter. Se Ter
-m o m e t e r.
1’srael (hebr., sannol. ”Gud
strider”) är i G. T. namn med
olika användning. 1) I de äldsta
historiska källorna (Sam. och
Kon.) betecknar det de n.
stammarna i motsats till Juda (så
redan på Sauls och Davids tid).
2) Vanl. betecknar I. dock hela
folket, inkl. Juda (så redan i
de gamla berättelserna om den
mosaiska tiden), varför också
sedermera Juda ensamt för sig
kan kallas I. (så hos Jes. och
senare, även i N. T.; i Gal. 6: 16
betyder ”Guds I.” den kristna
församlingen). 3) Slutligen
överflyttas folknamnet också efter
känt mönster på stamfadern: 1
Mos. 32: 28 (sannol. Elohisten)
och 35: 10 (Prästkodex).
Paralleller till 1) och 2) äro uttrycken
I : s barn och I : s hus (jfr
f. ö. H e b r é e r). I det följande
behandlas folkets historia och
religion intill babyloniska
fångenskapen (om fortsättningen se J u
-dar). — Om I: s härkomst veta
vi med visshet blott, att det hör
till den semitiska folkstammen.
I patriarkberättelserna betona
de gamla källorna släktskapen
med araméerna (se d. o.); först
i den yngsta, Prästkodex, sättes
I. i förbindelse med Kaldéen (1
Mos. 11: 28). I åtminstone halvt
förhistorisk tid infalla den
mosaiska tidens händelser, vilka
i flera hänseenden, spec. religiöst,
måste ha varit av grundläggande
betydelse (se vid. Jahve och
Mose). Tidpunkten för dessa
och för erövringen av Palestina
beräknas av skilda forskare olika
(tidigast omkr. 1450, senast omkr.
1200 f. Kr.). Inträngandet i
Kanaan har sannolikt skett såväl från
s. som från ö. och erövringen långt
ifrån gått så med ens 1. varit så
fullständig som enl. senare källor
(särskilt i Jos.; jfr däremot
Dom. 1). Den s. k. domartiden (jfr
Domar b oken) var i mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
