Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiensk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1651
Italiensk litteratur
1652
tism, och då denna ej kunde taga
sig ett politiskt uttryck, tog den
sig ett språkligt och mynnade ut
i en varm kärlek till det
moderna folkspråket. Uppgiften blev
nu att göra detta lika
formfulländat som latinet och att skapa
dikter, som noga anslöto sig till
de ss. oöverträffliga mönster
ansedda romerska. Den som
uppställde detta program, vilket sedan
upptogs överallt i Europa, var
den som poet obetydlige T r i s
-s i n o. Han försökte sig på flera
områden, sökte införa en ny
metrik i anslutning till den latinska
— den orimmade versen,
blankversen, är hans uppfinning —,
han skrev den första moderna
poetiken, det första
antikiserande epos och den första tragedin
på modernt språk. Hans tragedi
Sofonisba (1515) är ett typiskt
”pseudoklassiskt” drama och
inleder den långa raden av
dylika tragedier, som behärska
Europas teatrar ända till 1800-t:s
början. Denna tragedi är mera
episk än dramatisk; det hela
består blott av långa deklamationer
och redogörelser för handlingar,
och endast själva katastrofen
skildras. Själv har Trissino ej
uppställt lagen om de tre
enheterna; han krävde blott
handlingens enhet, och om tidens
yttrade han endast i förbigående, att
handlingen ej borde taga mer än
ett solvarv. Men 1554 uppställde
C i n t h i o tidens enhet ss. lag,
och 1570 fordrade
Castel-v e t r o även rummets. Därmed
var teorin härom färdig, ehuru
den först i Frankrike fick sin
egentliga utbildning.
Kännetecknande för denna tragedi är vidare,
att varje akt avslutas med en kör.
Syftet med Sofonisba var att
väcka medlidande, medan andra
tragedier ville framkalla fruktan
1. fasa, och i följd härav delades
tragedierna i martyrdramer och
tyranndramer. De voro
huvudsaki. läsdramer, som tillfälligtvis
uppfördes vid någon fest.
Trissi-nos stora epos Italia liberata
dai goti (1547—48) är en nästan
barnsligt naiv imitation av
Ilia-den. Detta insågs också av
samtiden, och senrenässansens store
epiker T a s s o slog därför in på
en ny väg. Hans Gerusalemme
liberata har liksom Trissinos
dikt i planen Iliaden till
förebild, men i stilen har han
anslutit sig till Ariosto och har
även upptagit de hjältar,
Rinal-do m. fl., som redan voro för
folket bekanta. Tasso var Italiens
siste skald av världshistorisk
betydelse, och vid hans död, 1595,
började Italien att förlora sin
ledande ställning inom den
europeiska litteraturen. Under denna tid
skapades dock i Italien, utom
de nämnda, flera nya diktarter,
som sedan, under 1600-t., fingo
betydelse för det övriga Europa.
En sådan var herderomanen.
Första uppslaget till en dylik
möter oss i Boccaccios Ameto,
som eg. är en samling ekloger 1.
herdedikter, förenade genom en
tunn prosaberättelse. Längre gick
Sannazaro med Areadia, som
vanl. räknas ss. världens äldsta
herderoman, ehuru även här den
förbindande prosan och själva
handlingen spela en underordnad
roll. Areadia blev dock
utgångspunkten för de herderomaner,
som nu skrevos i Spanien och
Frankrike. Herdedramat utgår
också från ett äldre uppslag,
Polizianos Orfeo 1. en modern,
mera dramatisk efterbildning av
Teokritos’ och Vergilius’
dialogiska idyller. Men detta uppslag
utvecklades först under
senrenässansen, då delvis i anslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
