Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiensk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1655
Italiensk litteratur
1656
ligen flera av maskkomedins
figurer uppträda men vars
innehåll och hela färgton avvika
från dessa mera råa farser.
Fiabe äro nämligen
dramatiserade folksagor och röja den
dragning till romantik, som
fanns hos 1700-t., men knappt
någonstädes så starkt som hos
Gozzi. På sin samtid inverkade
han därför mindre än Goldoni,
som segrade. Men för eftervärlden
fick han stor betydelse. Den
fransk-klassiska tragedin
infördes först av M a r t e 11 i, men
den egentlige banbrytaren för en
renare, mera klassisk smak var
M af fe i. 1700-t :s store
italienske tragöd är dock A 1 f i e r i,
som gjorde tragedin till ett
uttryck för tidens politiska
frihetsidéer och i flera punkter sökte
emancipera sig från den
vol-taireska upplysningstragedin. —
Romantiken (1800—1870).
Vid 1800-t:s början kan man
iakttaga dels en i Italien naturlig
nyklassicism, dels en delvis av
den tyska diktningen påverkad
romantik. Nyklassicismen når
sin höjdpunkt med L e o p a r d i,
en verkligt stor lyriker, och får
i senare tid en betydande
representant i Carducci.
Romantiken förbereddes dels av
Ce-s a r o 11 i s Ossianöversättning,
dels av Ugo F o s co 1 o s Ultime
lettere di Jacopo Ortis. Den
senare är starkt påverkad av
Goethes Werther och motsvarar
således de tyska Sturm- und
Drangförfattarna. Den rena
romantiken möter oss däremot hos
Manzon i, vars om Walter Scott
erinrande roman I promessi sposi
räknas till romanlitteraturens
mästerverk. Till samma
romantiska riktning hörde N i c c o
-1 i n i och Sil v io Pellico.
Dessa romantiker voro, i motsats
till de tyska, politiskt starkt
liberala samt svärmade i följd
därav för Italiens enhet. Den
italienska romantiken övergick
därför i en politisk, radikal diktning.
En bland dess mera betydande
representanter var den bitande
satirikern Giuseppe Giusti.
— Nutiden (efter 1870). Med
Roms erövring 1870 hade den
äldre generationen nått sitt mål,
och ehuru både den radikala och
den patriotiska diktningen
fortsatt, har den italienska
litteraturen efter denna tid
företrädesvis tagit intryck av de allmänna
litterära strömningarna i Europa.
Under det att P a s c o 1 i fortsatt
den antikiserande riktningen, är
d’Annunzio snarast påverkad
av fransk dekadentlitteratur samt
av Nietzsche, liksom G u e r
-r i n i, som rönt intryck av
Heine och Baudelaire. Mera
självständig var Fogazzaro,
en god lyriker och en förträfflig
romanförfattare med ett starkt
både religiöst och moraliskt
patos. Även de senare italienska
dramatikerna, av vilka några
påverkats av Ibsen, röja verklig
begåvning. De mest kända äro
Pietro C o s s a, Cavallotti,
G i a c o s a och B r a c c o. Men
den mest betydande insatsen ha
de moderna italienarna nog gjort
genom ypperliga
bygdeskildringar. Dessa inleddes av V e r g a s
folklivsbilder från Sicilien; bland
de följande märkas G r a z i a
Deleddas poesifyllda sardiska
romaner. Det moderna Italien har
även flera ypperliga
historieskrivare, litteratur- och
konsthistoriker. En banbrytare inom den
nyare konsthistorien var
Mo-r e 11 i, som haft flera
förträffliga efterföljare, ss. Frizzoni
och V e n t u r i. Även
litteraturhistorikerna och filologerna stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
