Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiensk litteratur - Italiensk musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1657
Italiensk musik
1658
på höjden av sin tids vetenskap:
d’ A n c o n a, P i o R a j n a,
A d o 1 f o B a r t o 1 i m. fl.
Likaså historikerna De Sanctis,
P a i s och senast F e r r e r o,
vars ofta geniala teorier dock,
särskilt i Italien, mött ett starkt
motstånd. Särskilt om Roms
topografi har L a n c i a n i inlagt
stora förtjänster.
Italiensk musik. Musiklivet i
Italien, som under antiken rönt
inflytande från grekisk musik (se
d. o.), dominerades under den
tidigare medeltiden av den
liturgiska musiken, vilken fastare
utformats av Ambrosius och påven
Gregorius I (se Gregoriansk
sång). Först i början av 1300-t.
nådde även lekmannamusiken
större konstnärlig betydelse.
Bland representanterna för
denna, som i Florens hade sitt
huvudsäte, märkes särskilt den blinde
organisten Francesco
Landi n o. Formellt framträdde den
nya musiken, a’rs no’va, vilken
kännetecknades av en livfull
rytm, som vislyrik (madrigal,
ballata, caccia), beledsagad av ett
konstrikt utarbetat
instrumentalackompanjemang. — Under
1400-och 1500-t. brytas olika
riktningar mot varandra. Jämsides
med en folkligt betonad, som i
den andliga visan (lauda) och den
profana (frottola, strambotto,
villanella, canzonetta) fick sitt
uttryck, gör sig den nederländska
musiken med dess lärda satskonst
gällande. Influerad av italiensk
melodik, utformas den senare
småningom till en nationell italiensk
tonkonst, som blomstrade framför
allt i Rom och Venedig. Dess
främste märkesman blev i
påvestaden Palestrina,
efterföljd bl. a. av spanjoren V i t
-t o r i a och N a n i n i. Till den
romerska skolan hörde även de
något senare framträdande A n e
-r i o, Soriano och A11 e g r i.
I Venedig, där nederländaren
W i 11 a e r t verkat som
banbry-tare, nådde riktningen sin
höjdpunkt med Andrea och
Giovanni Gabriel i. — Omkr.
1600 börjar operan (se d. o.)
sätta sin prägel på musiklivet.
Föregångsmännen Per i och
Cac-cini efterföljas av de mera
betydande Monteverde,
Gag-l i a n o, Cavalli, Gest i,
Stradella och Scarlatti.
Sedan genom den sistnämnde
operan i sina huvuddrag fixerats
(den neapolitanska operan),
framträda under 1700-t. en rad
tonsättare (D u r a n t e, P o r p o r a,
Fe o, Leo, Vinci, J om e 11 i,
P i c c i n i, Pergolesi,
Logro-s c i n o, Anfossi, Traètta,
P a e s i e 1 1 o, Cimarosa
m. fl.), vilka inom och utom
Italien förskaffade den nya
konstarten en obestridd popularitet.
Operans herravälde gjorde sig
småningom gällande inom den
icke dramatiska vokalmusiken.
Till representanterna för denna
hörde under 1600-t. C a r i s s i m i
(oratoriet) och under det följande
århundradet — förutom flera
redan nämnda operakompositörer
— Lott i, Mar cello och den
lärde teoretikern padre M a r
-t i n i. — Nya form- och
stilriktningar framträdde under
1600-och 1700-t. även inom
instrumentalmusiken. Orgelspelet
utvecklades sålunda särskilt av
Fresco-b a 1 d i och P a s q u i n i. Ss.
tonsättare för och konstnärer å
piano märkas främst D o m e
-n i c o Scarlatti och C 1 e
-m e n t i. Mästare inom
violinspelet voro V i t a 1 i, C o r e 11 i,
Locatelli, Gemini
ani,Tar-tini, Vivaldi och V i o 11 i.
Som tonsättare av större
instru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
