Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Jakt
26
skattning inom denna;
kyno-logi, i den mån avses
jakthundarnas uppfödning, vård och
dressyr, m. m. — Man särskiljer
bl. a.: s t o r v i 1 t j a k t, J.
på större djur, ss. elefant,
buffel, lejon (i Sverige ev. björn, lo
och varg); högvilt jakt, J.
på huvudsaki. hjortdjur, gems
m. fl. (i Sverige älg, hjort och
rådjur) ; småvilt jakt, ofta
uppdelad i hårvilt jakt, J.
på springande vilt, ss. räv, och
f å g e 1 j a k t, J. på skogsfågel
m. fl. — Vanl. är dock
jaktmetoden indelningsgrund. — J. MED
SKJUTVAPEN. A. Drev- 1.
klappjakt, då villebrådet av
drevfolk framdrives mot
skyttelinjen, hållet, där jägarna stå
(i s. Sverige vanligaste
jaktformen för hare, räv, rådjur,
fasaner; användes mycket även
för älg). De stora
skalljakterna (sommarskall
å varg och björn, vinterskall
å varg) användes ända in på
1800-t:s senare hälft. Härvid
uppbådades allmogen genom
kro-nobetjäningen. öppna drev gingo
fram mot en orörlig skyttelinje.
Drevkedjan flankerades stundom
med rörliga 1. fasta drevarmar;
de fasta ersattes ibland med
vargnät, ibland med jakttyg, snören
med bemålade tyglappar, som
upphängdes för att skrämma
villebrådet så att det icke bröt sig
ut. Vid slutna drev utsattes
skyttar bland drevfolket omkring den
terräng, som skulle avdrivas,
varefter kedjan sammandrogs mot
mitten, där J. avslutades. Vid
spårsnö användes flerstädes en
enklare form av drev jakt: en
drevkarl, visslande 1. blåsande i
en pipa, följer harens 1. rävens
spår och jägaren, vägledd av
signalerna, väljer sig pass för att
komma till skott på djuret. Ofta
inringas (ringas) villebrådet före
J.: jägaren går runt ett visst
terrängparti, räknande antalet
in- och utspår för att konstatera
om djuret befinner sig inom
ringen. — B. Stånd sky t te,
då jägaren avvaktar villebrådets
frivilliga ankomst. Hit höra: 1.
Ståndskytte vid lya 1.
b o, då villebrådet där inväntas,
användes för grävling, räv och
flera rovfåglar. 2. Skytte för
1 o c k, då villebrådet genom
härm-ning lockas inom skotthåll, t. ex.
med lockpipa (avpassad för
ville-brådsarten: hök-, järp-, kråkpipa
o. s. v.). Även för tjäder, orre
m. fl. hönsfåglar användes ett för
fågelstammen ofta förödande
lockskytte: sedan en kull
uppstötts och skingrats, stannar
jägaren ung. en halvtimme på
platsen, varefter han dold
härmar ungfåglarnas lockton. Vanl.
svarar och infinner sig den gamla
hönan först samt skjutes, varpå
ungfåglarna bruka svara och
komma till stället. Även räv
skjutes ljusa vinternätter för lock
(härmning av t. ex. en råttas
pipande). 3. Skytte för
bulvan användes för orre.
Orrbul-vanerna (av tyg gjorda
”orrtup-par”) sättas på förvintern i höga,
avlövade björkar i håll för den i
orr- 1. bulvankojan dolde jägaren,
som där inväntar fåglarna. Ibland
motar en drevkarl upp orrarna
för att få dem att flyga till
bul-vanerna. Bulvanskyttet är med
nuv. fridlysningstider i stor
utsträckning omöjliggjort. 4.
Skytte för vättar
(uppstoppade 1. vanl. av trä gjorda
lockfåglar), i princip likt
bulvanskyttet, användes för sjöfågel.
Vättarna utläggas på vattnet
utanför skåren, det skydd å
holme 1. udde, där skytten
inväntar fåglarna, vilka ofta fälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
