Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Jakt
28
bland vättarna. Vättskyttet
brukas mest på våren under
fåglarnas flyttsträck. 5. Sk ytte för
uv. Levande 1. uppstoppad uv
utsattes å öppen plats nära en
uvkoja, vari skytten döljer sig.
Kråkor och flertalet rovfåglar
angripa 1. slå efter uven samt
skjutas. 6. Skytte för åtel
användes för räv vintertid. Åteln
(självdött djur 1. annat värdelöst
kött) lägges vanl. på en
gödselhög, och skytten inväntar räven i
t. ex. intilliggande stall under
månljusa nätter. Samma
jaktsätt användes stundom även för
lejon och tiger, förr även för
björn och varg. Jägaren dolde
sig vanl. i en i ett träd anordnad
skjutgälle 1. -lave. 7.
Sträck-skytte 1. skytte på drag
användes för många andfåglar
m. fl. Jägaren döljer sig vid
fåglarnas betesplatser, i vass etc.,
varöver fåglarna kvällar, stundom
morgnar, sträcka 1. dra vid
förflyttning mellan betesplatserna.
Se även Morkulla. 8.
Spelsky t te på våren å tjäder och
orre kan på grund av
fridlysnings-tiderna i Sverige blott bedrivas av
tjuvskyttar. Orren skjutes från en
riskoja på spelplatsen (större
myrar o. d.); enär orren spelar även
på hösten, kan spelskytte å
densamma bedrivas även denna tid.
Tjädern, som helst spelar på berg,
bevuxna med äldre skog, skjutes
sedan jägaren i språngvisa
ansatser nalkats under tuppens sisning
(se Tjäder). 9.
Stubbsky 11 e på skogsfågel på
hösten, varvid fågeln skjutes, då den
morgnar och kvällar betar bland
sädesstubben. — C. Gång- 1.
smygskytte 1. smygjakt,
då jägaren gående, utan hundar 1.
drevfolk, söker komma i håll för
villebrådet. Hit höra: 1.
Harjakt på uppsprång,
var
vid jägaren (spec. i s. Sverige,
där tyska haren förekommer),
kryssande över fälten, skjuter
djuret, då det springer upp, i
uppsprånget, från vilostället,
legan, där det oftast trycker så
hårt, att jägaren kommer inom
gott skotthåll. 2. S p år s n ö
-jakt å hare, varvid haren
spåras på snön och vanl. skjutes
i uppsprånget. 3. P y r s c h 1.
pyrschjakt (mest å
hjortdjur), varvid jägaren till fots
smyger sig på djuren, då de
morgnar och kvällar beta, växla
(subst. växel) mellan
betesplatsen och daglegan 1. öppet nalkas
dem i vagn; det senare är i s.
Sverige ett vanligt jaktsätt på
rådjur. — Vid J. å storvilt,
vildren, gems m. m. användes vanl.
gångskytte efter föregående
upptäckt av djuret och orientering
medelst kikare. — D. J. med
hund. 1. J. med stående
hund (fågelhunds jakt)
användes för flertalet
hönsfåglar, änder m. fl., varvid hunden
under sitt sök med ledning av sitt
väderkorn, näsa, tager reda på
fåglarna, som hålla (1. trycka 1.
tro) för hunden, d. v. s. ligga
orörliga för att undgå upptäckt,
medan hunden markerar (gör
stånd) för dem, tills jägaren
anländer och hunden på kommando
kör upp (reser 1. stöter upp)
fåglarna, vilka fällas i flykten. Då
hunden på befallning i avmätt
tempo följer fågelns slag 1. nalkas
tryckande fågel, avancerar han;
han rapporterar, då han lämnar
ståndet och uppsöker jägaren för
att leda denne till platsen, där
han stått. Med apportering menas
att hunden på anmaning hämtar
fällt villebråd 1. andra föremål.
Om en hund står och en annan
hund gör stånd vid åsynen av
den förre, sekunderar den senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
