Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Jakt
30
Felet hos en blinker, hund, som
skyggt lämnar ståndet, när han
känner fågeln och ser jägaren
nalkas, beror vanl. på skotträdsla
1. vilt skygghet. Förhåller sig
hunden lugn vid skott och uppflög
(vid fågelns lyftande), säges han
vara skottfast 1. ha god stadga.
Med god appell på hunden menas,
att han är lydig. —
Fågelhunds-jakten kräver hög
skjutskicklighet samt uppdriven dressyr å
hundarna (pointrar, settrar,
vorsteh-hundar).2. J. med drivande
hund (stövarjakt) är i
Sverige vanligaste jaktsättet å hare
och räv, i landets mell. delar även
å rådjur. Den lössläppta hunden
uppsöker villebrådet på legan
(sätet), vanl. vägledd av dess
nattspår, reser detsamma och
följer dess spår under skall.
Villebrådet buktar då vanl. inom av
detsamma kända områden, varvid
jägaren, vägledd av hundens skall,
drevet, söker pass, där han kan
komma till skott på villebrådet.
Ofta användes flera hundar,
koppel 1. släpp, samtidigt. Om drevet
tystnar 1. hunden tappat spåret,
säges att det blivit tappt 1.
hunden tappat. Tappten kan bero
på att djuret kastat, d. v. s. tvärt
ändrat rörelseriktning, 1. gjort
lycka, d. v. s. gått fram och åter
samma spår, 1. från lyckan gjort
avhopp (avsprång), d. v. s. ett
långt skutt åt sidan, vanl. in i
buskar och ris, upp på en sten 1.
på annat sätt sökt föremål, som
hindra spårets upptäckande.
Väckning kallas hundens oftast
enstaka skall, innan villebrådet
rests. Väcker hunden livligt på
gamla spår (slag), är han lös 1.
lösgläfst’, skäller han mera
sparsamt på drevet och är tyst på
gamla slag, är han hård 1.
hård-gläfst. Påstickning är det oftast
intensivare drevmomentet
omedel
bart efter villebrådets resning av
hunden. Varsnar jägaren
villebrådet utan att komma till skott,
lockar han hunden till spåret
genom att upprepat ropa stä, vilket
benämnes att stäa 1. stäning. För
stövarjakt användas de egentliga
stövarraserna samt även
dachs-bracken och taxar. 3. J. med
stånds k ä11 a n d e hund
användes å djurslag, vilka
antingen, ss. älgen, stanna (göra stånd)
för hunden, likgiltiga för
densamma 1. anfallande, sökande göra
sig kvitt förföljaren, 1. ock söka
skydd i träd, ss. lodjur, ekorre,
orre, tjäder m. fl., varvid
hunden ger ståndskall å djuret,
tills jägaren anländer. Även
älgjakt med ståndskällande hund
(löshund) användes. J. å orre,
tjäder och järpe, vilka ofta slå
upp i träd, träa, då de skrämmas
av hunden, och där sitta stilla,
medan hunden skäller, liksom J.
å ekorre och mård, vilka
iakttagas i träden av hunden genom
lukt, hörsel och syn, kallas ofta
J. med trädskällare. Gråhunden
är lämpligast vid älgjakt; goda
trädskällare äro därjämte finsk
spets samt Norrbottens skällande
fågelhund. 4. J. med ledhund
är i Sverige vanlig, mest å älg;
hunden, förd i koppel och ofta
även försedd med sele, följer
djurets spår 1. ibland i vind direkt,
genom väderkornet, drar an
detsamma. Ledhunden måste vara
lugn och tyst i kopplet.
Gråhunden blir ofta en god ledhund,
tyska spårhunden likaså. 5. Vid
gryt jakt med hund å räv,
grävling, ibland å kanin, utdrives
villebrådet ur lyan av hunden och
fälles av jägaren 1. ock utgräves
och dödas djuret i lyan, varvid
jägaren vägledes av hundens skall
intill den plats, där djuret satt
sig fast i grytet, förklyftat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
