Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesuitstil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Jesuitstil—Jesus Kristus
126
Jungfru Marias obefläckade
av-lelse till kyrklig dogm (1854),
likaså proklamerandet av påvens
ofelbarhet (1870), och även
inspirerat påvestolens åtgärder mot
modernismen.
Jesuitstil, en stundom använd
men missvisande benämning på
barocken (se d. o.), särskilt sådan
den kom till uttryck i
jesuitordens kyrkor. Någon egen stil
skapade jesuiterna icke.
Jesus Kristus, den av det
kristna evangeliet förkunnade
Frälsaren. Dubbelnamnet är
sammansatt av hans egentliga namn
Jesus (hebr. Jesju’a) och det
grek. Kr i st o’ s (lat. Christus),
en övers, av det aram. Mesji/cha
(grek. Messias; se d. o.), ”den
smorde”, och betyder sålunda
urspr.: ”Jesus, konungen (i det
utlovade Gudsriket)”. Redan hos
Paulus brukas dock ”Kristus”
tillika i stor utsträckning ss.
egennamn. Under sin
verksamhetstid benämndes J. vanl. efter
sin hemstad ”Jesus från
Nasa-ret”. — Källor för kännedomen
om Jesu liv äro förnämligast de
tre första av de kanoniska
evangelierna (om dessa se vid.
Synoptiska evangelierna; det
4:e är i stort sett en ny
totalframställning av egenartad
prägel ; se Johannes’
evangelium). De utomkanoniska
Jesus-orden och evangelierna kunna
möjl. i något fall ha bevarat ett
ursprungligt drag men äro i det
väsentliga historiskt värdelösa.
Framför allt gäller detta om de
s. k. barndomsevangelierna samt
om de uppenbart gnostiska
skrifterna från 100-t. och senare. Äldre
än de kanoniska evangelierna i
deras nuv. gestalt äro Paulus’
brev, vilka i det hela återspegla
verkan av Jesu person och
flerstädes även meddela detaljer ur
traditionen. Hos utomkristna
förf, förekomma notiser om J.
först från slutet av 1: a årh., i
samband med kristendomens
starkare utbredning. — Årtalet för
Jesu födelse är osäkert. På grund
av Luk. 3: 1 och 3:23 har det
beräknats till sin nuv. placering (år
753 efter Roms grundläggning;
se vid. Tideräkning).
Dödsåret har man, med stöd av
uppgifter i evangelierna (Mark. 15:
42 etc.) och eljest i N. T., på
astronomisk väg sökt beräkna till
antingen år 27 1. år 30 av vår
tideräkning. — Om Jesu barndom ha
källorna i allm. intet att förtälja
(undantag är, utom de av
legenden färgade födelseberättelserna i
Matt, och Luk., blott Luk. 2: 41
ff.); de syssla endast med Jesu
offentliga verksamhet. Längden
av denna framgår ej tydligt av de
3 första evangelierna (beräkningen
till 2 resp. 3 % år grundar sig
på 4:e evangeliet). Däremot är
förloppet i sina huvuddrag klart.
Efter Johannes döparens
fängslande har J. uppträtt i sin
hemtrakt, Galiléen, där samlat en
krets av lärjungar kring sig och
en längre tid verkat med
förkunnelse om Guds rike samt hjälp åt
folket i dess andliga och
lekamliga nöd. Härunder har han
upprepade gånger sammandrabbat
med fariséerna och de skriftlärde,
vilka icke kunnat lida hans av
varje fariseisk skollära oberoende
myndighet och frihet samt hans
umgänge med ”syndarna”. Från
Galiléen har J. till sist med sina
lärjungar begivit sig på en
vandring norrut och slutligen till en
påsk ställt färden till Jerusalem,
där han, hälsad av folkets
förtroende och beundran, gjort
anspråk på en avgörande myndighet
och i en serie stridsscener
försvarat sig mot och själv angripit de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
