Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonsson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Jonsson—Jord
170
humour, uppf. 1598; Every man
out of his humour, 1599; Volpone,
1605; Epicoene, 1609; The
alche-mist, 1610). Bland hans övriga
arbeten märkas åtskilliga
allegoriska sångspel, den deskriptiva
komedin Bartholomew Fai/re
(1614) med skildringar från
folklivet i London, samt ett par
tragedier med romerska ämnen
(Sejanus, 1603). — J:s dramer
ansluta till det engelska
folkskådespelet men stå samtidigt
under intryck av antiken; de äro
starkt moraliserande, präglas av
en omfattande lärdom och
innehålla scener av stor dramatisk
intensitet men äro ofta ensidiga
i karaktärsteckningen.
Jonsson, Olof (i Hov), f.
1839, politiker, hemmansägare i
Hälsingland. J., som 1878—96 var
led. av A. K., blev där en av
lantmannapartiets dugligaste
representanter. Frihandelsvänlig,
anslöt sig J. 1888 till Gamla
lantmannapartiet, vars ledare han
blev 1891. Lantmannapartiets
återförening med prisgivande av
hans eget partis
reformsträvanden var främst J: s verk, på
vilket han föll igenom vid valen
1896. Han var konservativ led. av
F. K. 1904—16 och
riksbanksfull-mäktig 1891—92 och 1895—1914.
Jönsson. 1. Arngrimur J.,
f. 1568, d. 1648, kallad ”den
lärde”, isländsk författare,
studerade i Köpenhamn, rektor,
prost. J. var en av de första, som
sysslade med ett vetenskapligt
studium av Islands och Nordens
forntid. — 2. F i n n u r J., f.
1858, isländsk filolog, prof, vid
Köpenhamns univ. 1898, har
utövat ett omfattande forskararbete
i fornnorsk och fornisländsk
litteratur (huvudarbete Den
old-norske og oldislandske litteraturs
historie, 3 bd, 1894—1902) samt
utgivit kritiska upplagor av en
stor mängd handskrifter. — 3.
Einar J., f. 1874, isländsk
bildhuggare, studerade bl. a. för
Sin-ding. I hans motivkrets omväxla
allegorier med proletärmotiv,
fyllda av stark social
oppositions-lust. J. har även erhållit
monumentala uppgifter och anses som
Islands främste skulptör.
Jonstorp, socken i Malmöh. 1.,
jämte Far hult pastorat i Lunds
stift. 1,715 inv.
Joppe, se J a f a.
Jo’ram. 1. Son till Josafat,
konung över Juda rike omkr. 851
—844, gift med Atalja (2 Kon.
8: 16 ff.). — 2. Son till Ahab,
konung över Nordriket omkr. 854
—-843, företog bl. a. i förbund med
Josafat i Juda ett krigståg mot
Moab (2 Kon. 3).
Jorö, se F j o r g y n.
Jord. Geol. J. kallas i motsats
till berg material från en 1.
flera jordarter (se d. o.). — Kem.
Se Element. — Lantbr. J:s
värde som åkerjord är beroende
av dess fysikaliska och kemiska
egenskaper. 1) Sandjord består
till minst 70 % av sand 1. grus.
Klapperstens-, ör- 1.
grus jord är rik på stenar och
grus, lämplig för skogskultur
men föga värdefull som
åkerjord. Vanlig sandjord, av
medelgrov och fin sand, kan,
uppblandad med mull och lera, under
goda fuktighetsförhållanden bli
en relativt god åkerjord.
Mo-j o r d, av fin sand med inblandat
lerslam, är vanl. mager, har stor
vattenhållande förmåga och är
mindre värdefull som åkerjord.
Flygsand är i rent tillstånd
ofruktbar men kan, uppblandad
med mull- och lerjord, bli
odlingsbar. Ler- och mull bl a n
-dad sandjord är lucker och
lättbrukad. Den är vanl. fattig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
