Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonsson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Jordabalk—Jordabrev
172
växtnäringsämnen och har dålig
absorptionsförmåga, varför den
måste gödslas ofta. Sandjord
lämpar sig bäst för odling av råg,
havre, lin, potatis och morötter.
2) Lerjord är rik på grövre och
finare lerslam. Styv lerjord
består huvudsaki. av lerslam och
stoftfin sand, lätt lerjord
därjämte av sand, mull 1. kalk.
Lerjorden är sammanhängande,
häftar i fuktigt tillstånd lätt vid
redskapen och blir i torrt
tillstånd hård och svårbrukad. Den
undergår med växlande
vattenhalt stora volymförändringar, så
att sprickbildning uppstår vid
uttorkning. På grund av dess
vattenledande förmåga är
av-dunstningen livlig, varav följer,
att den är jämförelsevis kall.
Lerjorden är rik på kali, ofta även på
fosforsyra men vanl. fattig på
kväve. Den tillföres lämpligen
kreatursgödsel och kalk.
Absorp-tionsförmågan är god. Den styva
lerjorden lämpar sig bäst för
odling av vete och baljväxter, den
lätta, som är Sveriges bästa
åkerjord, lämnar de säkraste
skördarna av så gott som alla våra
kulturväxter. 3) Märgeljord består
av sand 1. lera med 10 a 20 %
(1. mera) kalciumkarbonat. Man
skiljer mellan grusmärgel,
av kalkrikt krosstensgrus, s a n d
-märgel, av kalkrik sandjord,
grusig ler märgel, av med
lera uppblandat, kalkrikt
kross-stensgrus, finkornig le r
-märgel, av kalkrik lerjord,
samt lös kalk jord, av utfällt
kalciumkarbonat, s. k. bleke.
Märgel jordarnas egenskaper
överensstämma i stort sett med
motsvarande sand- och lerjordar.
4) Torv- och mulljord äro mörka,
lätta, föga sammanhängande samt
lättbrukade. I dem ingå torv (se
d. o.) 1. mullämnen (se Mylla)
till minst 12 %. De äro vanl.
rika på kväve men fattiga på
mineralämnen. Som de i regel
äro lågt belägna, ha stor
vattenhållande men dålig värmeledande
förmåga, äro de starkt utsatta för
nattfroster. Genom påförande av
kalk och mineraljordar samt
gödsling med kali- och
fosforsyre-rika gödselmedel kunna de bli
goda åkerjordar; de lämpa sig till
odling av midsommarråg,
styv-stråiga vårsädesslag, grönfoder,
vallväxter och rotfrukter. —
Nationalekon. (Eng. land, fr. sol,
ty. Grund und Boden.)
Sammanfattande begrepp för alla
varaktiga naturtillgångar, t. ex.
tomtmark, åkerjord, vattenfall o. s. v.,
i den mån de äro oförstörbara och
ej beroende av människors
åtgöranden (jfr Kapital). Många
författare räkna till J. även de
naturtillgångar, vilka äro att
uppfatta som
förbrukningsartiklar i naturen, t. ex. stenkol, malm
o. s. v. Lämpligare synes dock
vara att för dessa reservera
namnet naturmaterial. För
sådan J., varpå tillgången är knapp,
betalas jordränta (se d. o.).
Jordabalk (jfr Balk sp.
1021), den huvudavdelning av
Sveriges allmänna lag, som
speciellt berör förvärv och
disposition av jordbruksfastighet.
Under rubriken Nya
Jordabalken äro i allmänna lagen
upptagna de hittills utkomna
lagar, som äro avsedda att ingå
i den under utarbetning varande
nya jordabalken, ss. lagen om
nyttjanderätt till fast egendom,
den s. k. ensittarlagen, de
norrländska arrende- och
uppsiktsla-garna, lagen om inteckning i
tomträtt och vattenfallsrätt samt
lagen om servitut.
Jordabrev, i jordabalken (4
kap. 10 §) förekommande
benäm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
