Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Júcar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Judar
224
538 samt 100 år senare (under
Esra) återvände till Palestina,
bildade, under översteprästen ss.
ledare, en under den persiske
ståthållaren lydande församling, med
Jerusalem ss. medelpunkt. 333
ersattes den persiska överhögheten
av Alexanders. Efter hans död
kämpade ptolemaier och
seleuki-der om landet, till dess (omkr.
200) de senare blevo dess herrar.
Sedan Antiokos Epifanes’ (se
denne) försök att med våld
helle-nisera dem misslyckats genom
den mackabeiska resningen (se
M a c k a b é e r n a),
återupprätta-es för en tid den nationella
självständigheten. Härunder
utvidgades också J :s område till att
omfatta hela Palestina. Inbördes
oenighet lockade emellertid
romarna att ingripa och göra sig till
herrar (63 f. Kr.). Efter en tids
relativ självständighet under
Her odes I och hans efterföljare
styrdes landet (från år 6 e. Kr.
Judéen och Samarien, från år 44
även resten) av romerska
ståthållare. Dessas ofta hänsynslösa
uppträdande jämte ett fanatiskt
nationellt partis
upphetsnings-politik ledde till upproret 66,
vilket år 70 slutade med Jerusalems
erövring och templets förstöring.
Ett nytt resningsförsök gjordes
132—135 men nedslogs blodigt.
J. utestängdes nu från Jerusalem
men bodde f. ö. kvar i landet. —
Vid sidan av stats- 1.
församlings-bildningen i Palestina levde
emellertid J. i stort antal även i
främmande land. Från Babylonien
hade sålunda blott en del
återvänt; många hade där blivit
bofasta och spridde sig också till
angränsande länder. Babylonien
blev i själva verket J :s andra
hemland i östern och övertog så
småningom under kristen tid
Palestinas roll av andligt och
kulturellt centrum (jfr
Tal-mud). Vidare utvandrade,
särskilt under den hellenistiska
tiden, J. i stort antal till
Medelhavsländerna, där de slogo sig ned
i städerna och bildade
blomstrande församlingar, vilka bedrevo en
ivrig och stundom ganska
framgångsrik propaganda. Av
Cara-calla erhöllo J. 212 romersk
medborgarrätt. I och med
kristendomens seger försämrades J: s
(”Kristi fienders”) ställning i det
romerska riket. Kejsare och
kyrkomöten stiftade
undantagslagar mot dem. I de följande
germanrikena gällde i allm. dessa
lagar ej, och J. levde därför där
i jämförelsevis goda förhållanden.
Än mer var detta fallet i det
moriska Spanien (från 711), där
J. intogo en framskjuten
ställning och med iver och stor
framgång ägnade sig åt lärda idrotter.
Även i det övriga Europa spelade
J. länge en betydande roll, först
ss. förmedlare av storhandeln
och slutligen, då denna på grund
av den uppväxande
köpmansklas-sens avund fråntogs dem, ss.
bankirer. Ss. sådana voro de på
många håll eftersökta men blevo
visserligen med tiden också
hatade av de breda lagren.
Motståndare hade de av gammalt i det
strängt kyrkliga partiet, vilket
yrkade på tillämpning av den
kanoniska lagens stadganden
(påvarna själva intogo i allm. en
mera liberal hållning). Den i
samband med korstågen
uppflammande religiösa fanatismen förde till
den första större judeförföljelsen
i Tyskland (1096). Därefter
försämrades J:s ställning, i all
synnerhet från omkr. 1200. De fingo
nu flerstädes bära förödmjukande
igenkänningstecken (hög, spetsig
hatt, judehatten, och en gul
fläck, judemärket, på
klä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
