Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Judas—Judas’ brev
226
derna), beskylldes för alla
möjliga nedrigheter (rov av kristna
barn etc.) och utsattes för
upprepade förföljelser (bl. a. i
samband med digerdöden). Furstarna
å sin sida gjorde dem gärna till
föremål för ekonomisk
utpressning. I det katolska Spanien blev
deras ställning outhärdlig, och
till sist utvisades de 1492. De
tyska J. utvandrade i stort antal
till Polen, där de t. v. funno en
fristad och där de utvecklade en
jämförelsevis stark andlig och
kulturell livaktighet; de spanska
flyttade mestadels till Turkiet.
Under nya tiden försämrades
öst judarnas ställning (i Polen
och Ryssland) i oerhörd grad. I
sistnämnda land iscensattes
fruktansvärda judeförföljelser ännu i
slutet av 1800- och början av
1900-t. Det första land i v.
Europa, som behandlade J. mera
humant, var Holland (från 1615).
En allmän förändring till det
bättre inträdde först med
upplysningstiden, vars framhävande av
människovärdet också kom J.
till godo. De erhöllo nu i det ena
landet efter det andra fulla
medborgerliga rättigheter och ha
sedan dess med allt större iver
deltagit i resp, länders kulturarbete.
Många ha också på grund av
denna kulturgemenskap övergått till
kristendomen. I vissa länder äro
J. emellertid alltjämt föremål för
hat och fruktan (jfr
Antisemitism). Bland J. själva
har på senaste tid uppstått en
rörelse, som ivrar för skapandet
av ett nationellt hem för J. i
Palestina (se S i o n i s m e n).
•—-I Sverige inkommo enstaka J.
under 1600-t. men förbjödos att
vistas här, försåvitt de icke
över-gingo till den kristna kyrkan.
Först med Gustav III erhöllo de
en viss frihet. Genom
Kommers
kollegiums ”judereglemente” av
1782 fingo de sålunda rätt att
bosätta sig i Stockholm, Göteborg
och Norrköping, där uppföra
synagogor och sysselsätta sig med
vissa bestämda yrken. 1838
erhöllo de betydligt ökad frihet och
sedan steg för steg (slutgiltigt
1870) fulla medborgerliga
rättigheter, blott med de för
”främmande trosbekännare” (se d. o.) över
huvud gällande inskränkningarna.
— Om J :s religion, se
Judendomen.
Judas. 1. J. M a c k a b e’ u s,
se M a c k a b é e r n a. — 2. J.
från Galiléen, judisk
upp-rorsmakare, vilken efter
Arkela-os’ avsättning (år 6 e. Kr.)
uppviglade folket i Judéen och
Sama-rien mot romarna. Ur hans
verksamhet synes zeloternas, d. v. s. de
fanatiskt nationellas, parti ha
framgått, vilket sedermera
spelade en framträdande roll under det
stora judiska upproret (år 66 ff.).
—• 3. J., Jesu broder, omtalad
i Mark. 6: 3. Om honom själv är
intet vidare bekant. Jfr Judas’
brev. -—■ 4. J., Jakobs son,
en av Jesu lärjungar enl. Luk.
6: 16 (Apg. 1: 13). I de andra
evangelierna nämnes på
motsvarande plats en Taddeus (Mark.
3: 18), resp, en Lebbeus (Matt.
10:3). — 5. J. I s k a’r i o t
(trol. = ”mannen från Keriot”,
en stad av ovisst läge), en av Jesu
lärjungar, vilken slutligen
förrådde Mästaren. Enl. Matt. (27:
3 ff.) har han sedermera gripits
av ånger och i förtvivlan hängt
sig. En annan relation om hans
död läses i Apg. 1:16 ff., och
ännu en tredje meddelas av
Pa-pias. -—- Enl. Joh. 6: 71 m. fl.
skulle Iskariot ha varit
tillnamnet till J :s eljest aldrig omtalade
fader Simon.
Judas’ brev, ett av de katolska
8. — L e x. VI. Tr. 4. 5. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
