Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Judisk litteratur
234
Jonatan. F. ö. finnes denna epik
kvar blott i senare, prosaisk
bearbetning. Men utom den
omtalas från tiden före Salomo andra
dikter, vilka i allm. ej bevarats
(dansvisor, klagosånger över
döda, bröllopssånger etc.). Det
var till denna folkdiktning, som
den äldsta profetpoesin oftast i
formen anslöt sig. Under Davids
tid började även den äldsta
historieskrivningen; då omtalas
en maskir 1. rikshistoriograf. De
s. k. maskirannalerna äro dock
förlorade, men däremot citeras
ofta en del trol. delvis på dylika
byggda krönikor, vilka
förefalla att ha varit rent
världsliga samt ha innehållit
kronologiska och personhistoriska
notiser efter en viss schablon. —
Profettiden (till mitten av
400-t. f. Kr.). Omkr. 760 f. Kr.
uppträder den äldste egentlige
profeten, A m o s. Han och de
följande före Hesekiel skrevo dock
icke profetböcker, utan blott
kortare dikter i anslutning till den
nyss omtalade folkpoesin. Dessa
voro ej avsedda att läsas utan att
höras, och de äldsta profeterna
voro snarare talare än
skriftställare. Deras dikter, ofta blott korta
epigram, bevarades i lärjungarnas
minne och sammanfördes i många
fall i handskrifter, som kunna
jämföras med 1500-t:s svenska
”visböcker”. Religiöst och
estetiskt stå dessa profetdikter
mycket högt, och en skald som J e r e
-m i a har i djup och poetisk flykt
få likar. Hans och de andra äldre
profeternas dikter föreligga dock
i ett ytterst fördärvat skick, i
det de utredigerats under
inflytande av den samtidigt
uppkomna laglitteraturen.
Israeliterna hade, liksom varje folk, en
urgammal sedvanerätt, som
företedde en viss likhet med den
baby
loniska ”Hammurabis lag”. Så
småningom började man dock
uppteckna strödda lagbud. De
äldsta, som möta oss hos
Jahvis-ten och Elohisten, utgöra rent
yttre föreskrifter angående
kulten av stamguden. Den första
egentliga lagsamlingen,
För-bundsboken, är snarast en
samling privatanteckningar av en
person, som varit fylld av
profetismens humana och
filantropiska världsåskådning; den
lästes inom profetiska kretsar och
försågs då med en mängd tillägg,
särskilt riktade mot de
utsvävande offerfesterna. 621
upphöjdes den till judisk rikslag,
bekant under namnet
Deuterono-mium (se Moseböckerna).
Både religiöst och litterärt fick
detta beslut en oerhört stor
betydelse. I viss mån segrade nu
flera av profetismens religiösa
och humana idéer, men lagen
innehöll ock fröet till den nu börjande
reaktionen mot profetismen. Den
blev nu en papperspåve, som
trädde i stället för profeternas
levande ord. Den följande tiden
upptages därför av en kamp
mellan lagreligion och profetism.
Men Deuteronomium fick även en
genomgripande litterär betydelse.
Under Babyloniska fångenskapen
(se d. o.) blev profeten hänvisad
till det skrivna ordet, som kunde
skickas till de olika kolonierna.
Och så kom den förste egentlige
skriftprofeten, Hesekiel (se
d. o.), en torr, prosaisk natur,
för vilken lagens noggranna
iakttagande var allt. Efter mönster
av dennes sätt att ordna sina
profetior bearbetade man sedan
de visböcker, i vilka de andra
profeternas dikter förelågo. Dessa
blevo i följd därav till
ytterlighet vanställda. Så t. ex. är
Jesaja-boken (se Jesaja) sammansatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
