Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Judisk litteratur
236
av flera visböcker, vilka endast
delvis innehöllo äkta
Jesajadikter, och avslutningen upptages
dels av några underbart vackra
sånger (se Herrens
tjänare), dels av två olika
samlingar dikter av namnlösa
profeter. Landsflyktingarna i Babylon
företogo emellertid även ett
annat redaktionsarbete. Historien
hade nu för dem blivit
uteslutande religiös, en historia om lagens
tillkomst och dess efterlevnad,
och ur denna synpunkt började
de nu omskriva de äldre
källskrifterna. För den äldsta tiden hade
man att tillgå sagosamlingarna
Jahvisten och Elohisten, vilka
mot slutet av 600-t.
sammansla-gits till en enda, Jehovisten,
varigenom man fick en sagokrönika
från världens skapelse till Moses
död, ett arbete utan någon egentlig
religiös karaktär. Vidare funnos
från Israels följande tid
sångsamlingar, krönikor, profetlegender,
Boken om Jahves krig. Sångernas
bok m. m. Detta material började
några av Deuteronomium gripna
förf, omarbeta. Jehovistens
krönika förenades nu med
Deuteronomium, denna nya krönika
mynnade ut i den av Moses givna lagen,
och det hela färgades av en
deu-teronomisk uppfattning,
lyckligtvis dock jämförelsevis litet i
början. Vidare skrevos av dem Josua
bok och Domarboken. Av ung.
samma art äro de bägge
Samuels-böckerna, i vilka den förut föga
framträdande siaren Samuel nu
blev hjälten. För
Konungaböcker-na begagnades däremot
maskir-annalerna och krönikorna, men
allt deuteronomiskt omskrivet.
Den ledande tanken i denna så
uppkomna krönika var, att det
gått judafolket väl, när det följt
lagen, och illa, när det avvikit
från den. Icke ens denna deutero-
nomiska krönika finnes dock kvar
i oförändrad gestalt. I
landsflykten tillkom nämligen ännu ett
arbete, Prästkodex, författad av
en okänd ättling till de forna
Jerusalemsprästerna och en
lärjunge till Hesekiel, vars ideal
varit icke en stat, utan en
församling, vars främsta uppgift
var den rätta kulten. Ur denna
synpunkt skrev nu
prästförfattaren en vad vi skulle säga judisk
kyrkohistoria. Huvudsyftet var
att giva stränga och bestämda
lagar för det tempel, på vars
återuppståndelse författaren
hoppades, och arbetet är därför
företrädesvis en lagsamling. Till sist
förenades Prästkodex med den
deuteronomiska krönikan, och så
uppstod den nuv. Pentateuken
(se Moseböckerna). Trol.
utfördes denna bearbetning av
E s r a, och det var denna nya lag,
som han och Ne he m j a sökte
förmå Palestinajudarna att
antaga. En återklang av kampen
mellan partierna har man trol. i
den förtjusande idyll, som då
torde ha skrivits, nämligen Ruts
bok, som är ett försvar för de
blandade äktenskap, vilka Esra
och Nehemja bekämpade. — Den
s. k. efterexiliska tiden
(till Kristi födelse). Efter exilens
upphörande var Juda en liten,
avlägset liggande präststat. Alldeles
fri från först persiskt och sedan
grekiskt kulturinflytande kunde
den dock icke hålla sig, och
lyckligtvis ha en mängd
kättarskrif-ter, tack vare rabbinernas
ouppmärksamhet, bevarats. En dylik
är Jonaboken, där författaren
begagnat en, även i Grekland bekant,
fantastisk ”skepparsaga” om ett
väldigt havsdjur för att genom
denna göra ett inlägg mot den
judiska partikularismen och för den
kosmopolitism, som nu gjorde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
