Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugularvener ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Jukkasjärvi—Jul
272
leva av jakt och fiske. Hund och
ren äro deras enda husdjur.
Jukkasjärvi, socken i Norrb.
1., jämte Vittangi kapellförs;
pastorat i Luleå stift. 15,625 inv.
därav i Vittangi 2,620. I J. ligger
Kiruna municipalsamhälle. J.
bildar Jukkasjärvi
lappmarks tingslag inom
Gällivare domsaga.
Jukon, se Yukon.
Jul firas till åminnelse av Jesu
födelse på aftonen 24 dec. samt
under ett antal därpå följande
helgdagar. Officiellt räcker den
till J. hörande festperioden t. o. m.
trettondagen, 6 jan.; svensk
folksed, som äger motsvarigheter i
Norge och Finland, utsträcker
festen ända till tjugondagen,
13 jan. Bakom det kristna
jul-firandet ligga reminiscenser av
åtskilliga förkristna, vid vinterns
mitt firade fester. Den kristna
kyrkan bestämde (under 4:e århj
födelsefestens förläggande till 25
dec., vilken dag varit helgad åt
Sol invi’ctus, den obesegrade solen
(efter vintersolståndet); tidigare
var det på epifaniedagen 6 jan.,
som kristenheten firat Frälsarens
födelse. Den romerska världen
var f. ö. van att ung. vid denna
tid på året fira en festvecka,
saturnalierna (se d. o.). I
Norden firades vid midvintern den
s. k. höknatten och två därpå
följande dygn med offermåltider och
sakrala dryckeslag (se Blot).
Mot slutet av hednatiden synes
detta midvinterblot ha ägt rum
14—16 jan. — Liksom tidpunkten
för J. ha också julfirandets
former i hög grad påverkats av de
olika folkliga fester, vilka
sam-mangjutits med den kyrkliga
högtiden. Mycket är dock ännu
dunkelt i fråga om ursprunget. Medan
tidigare etnologer spec. betonat
J: s egenskap av ljusfest, ha
andra, särskilt H. F. Feilberg,
framhållit de starka
reminiscenserna av J. ss. de dödas 1.
gengångarnas period. Slutligen har starkt
framhållits (hos oss främst av
Hammarstedt) J:s karaktär av
fruktbarhetsfest. Till dessa olika
sidor av J: s sammansatta väsen
hänföra sig så gott som alla de
julbruk, vilka iakttagas i vårt land.
Till de viktigaste av dessa bruk,
som f. ö. växla rätt mycket i olika
landskap, höra på julaftons
middag att doppa i grytan, vari man
velat se ett spår av den hedniska
offermåltiden, dock utan
tvingande skäl — bröd i köttspad är en
vanlig helgdagsrätt (mölja) — och
sedan halm utbretts på stugans
golv och julbordet dukats med
ljus, julbröd o. s. v., intagandet
av julmåltiden, vilken i regel haft
religiös prägel, men avbrutits av
utdelande av julklappar, urspr. i
halm inlindade 1. eljest maskerade
skämtgåvor, som av okända givare
kastades in i stugan. Julnatten
markeras därav, att mat står
framme på bordet, ljus brinner, 1.
åtminstone hålles eld på härden.
Juldagens morgon for man i ottan.
Hemfärden blev en kappkörning.
Den som kom först hem, fick
först skörda. Juldagen tillbragtes
i stillhet. Det allmänna
julfestan-det bland grannar begynte först
på annandagen. Till denna dag
hör bl. a. det utbredda bruket att
sjunga Staffansvisan. På vissa
håll förekom även en kringridning
1. kappritt. Ett flertal vanl. unga
personer deltogo i dessa
maskeradupptåg, vilka ha motsvarigheter i
vår- och midsommarsederna. Vissa
gestalter i dessa upptåg, t. ex.
julbocken, torde ha direkt hedniska
anor. — Under 1800-t. tillkommo
överallt nya bruk, som delvis
undanträngde de gamla. Vår tids
mest framträdande julseder,
jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
