Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Järn
324
ring 1. s i n t r i n g.
Styckemalmen underkastas ofta
röstning för att renas 1. göras mera
lättreducerad. Man skiljer mellan
direkt järnframställning, som,
utgående från malmen, genom en
enda process frambringar
smid-bart J., samt indirekt
järnframställning, varvid först framställes
tackjärn, som sedan genom
färs k ning överföres till
smidbart J. Den allra äldsta
järntillverkningen skedde enl. den
första metoden i låga ugnar, som
drevos intermittent, varvid det
smidbara J. erhölls i degiga
klumpar. Men då ugnarna byggdes
högre och starkare bläster
användes, upptog J. kol, och det mera
lättsmälta tackjärnet erhölls,
vilket i början betraktades som en
olägenhet. Sedermera och allt
hitintills har dock den senare
metoden, vilken eg. innebär en omväg,
visat sig mest praktisk och
ekonomisk, och direkt
järnframställning har blott i undantagsfall
förekommit (se Järnsvamp).
Tackjärn framställes i masugn
(se d. o.). Genom att variera på
beskickningens sammansättning
och processens utförande kunna
tackjärn med olika
sammansättning erhållas, vilka lämpa sig
antingen ss. gjutjärn 1. ss.
utgångsmaterial för någon av de
olika färskningsprocesserna (se
Färskning). Den ojämförligt
viktigaste färskningsmetoden är
numera martinprocessen, som har
en stoi’ anpassningsförmåga, och
dessutom möjliggör omsmältning
av järnskrot, vilket är av
stor betydelse, enär det minskar
den erforderliga malmbrytningen
(J:s cirkulation). —-
Fer-ro l*e geringarna framställas
genom reduktion av resp, oxider
vid närvaro av järnoxid 1.
järnskrot antingen med kol i masugn
1. elektrisk ugn (det senare för
högprocentiga ferrolegeringar;
elektrotermisk process) 1. också
med aluminium (aluminotermisk
process). Även elektrolytisk
framställning förekommer i vissa fall.
De båda senare metoderna ge en
kolfri produkt, som alltid
före-drages men betingar högre pris.
En kolhaltig legering kan genom
färskning (oxidation) befrias
från större delen av kolet.
Kiseljärn (ferrosilicium)
innehåller 5—95 % kisel och
några tiondels % kol. I masugn
fås en högst 17 %-ig produkt.
När kiselhalten ökar, avtar spec.
v., färgen blir ljusare och brottet
grovkristalliniskt. Vid kiselhalter
över 50 % blir legeringen åter
fin-kristallinisk. Kiseljärn
sönderfaller lätt i pulver och kan utveckla
brännbara och giftiga gaser
(vät-gas, fosforväte och arsenikväte),
vilket föranlett särskild
lagstiftning. Användes som
tätnings-medel vid götframställning; vid
bessemerblåsning för
temperaturens höjande; vid gjuter ier för
erhållande av helgrått J.; för
vät-gasframställning ur alkalier
m. m. — M a n g a n j ä r n kan
framställas i masugn ända till
85 %-igt, dock med stor
kolåtgång. Är manganhalten 4,5—10
%, kallas legeringen vanl.
spegel j ä r n; 10—20 %, h ö g p r
o-c e n t i g t spegel järn; 20—
85 %, ferromangan. Det
senare kan innehålla ända till 6 ä
7 % kol. Användning: vid
göt-järnstill verkning som
desoxida-tionsmedel; vid bessemerblåsning;
vid tillverkning av manganstål. —
Vid stålverken begagnar man sig
även av kiselmanganjärn
(ty. Silicospiegel), som fås genom
sammansmältning av kiseljärn
och spegeljärn. — Vid
specialstål-tillverkning användas följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
