Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanslist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Kanslist—Kant
522
Kanslist, skrivare, lägre
tjänsteman i ett kansli.
Kanslistil 1. k u r i a 1 s t i 1
(av lat. curiaTis, hörande till en
curia, se d. o.), juridisk stil, det
stela och omständliga skrivsätt,
som av ålder brukats i domstolars
och ämbetsverks skrivelser.
Kansu, provins i n.v. Kina,
ge-nomfluten av Huang-ho. Omkr.
350,000 kvkm. 6 mill. inv.
Lössjorden har stor utbredning.
Åkerbruket producerar vete, korn
m. m. Stora mineralrikedomar.
Huvudstad Lan-chou.
Kant, Brytande K., se
Prisma.
Kant, Immanuel, f. 1724,
d. 1804, tysk filosof, prof, i
Kö-nigsberg 1770. I Gedamken von der
wahren Schätzung der lebendigen
Kräfte (1747) och i andra
tidigare arbeten behandlar K.
naturvetenskapliga, särskilt
mekaniska, spörsmål med
hänsynstagande till problemlägen, som
skapats av Cartesius, Leibniz och
Newton. Av största betydelse blev
Allgemeine Naturgeschichte und
Theorie des Himmels (1755), vari
han på ett om Laplace
påminnande sätt framställde en
världsda-ningshypotes (se K a n t - L a
-places teori). 1755 utgav K.
en rent filosofisk avhandling om
de första principerna för
metafysisk kunskap. Häri har han inom
ramen av Leibniz’ och Chr. Wolffs
spekulationer, delvis influerad av
sin lärare Martin Knutzen,
behandlat några filosofiska
specialproblem, bl. a. spörsmålet om
möjligheten av en växelverkan mellan
ändliga ting. Han hävdar emot
Leibniz’ lära om ett blott
skenbart, av Gud övernaturligt
förutbestämt sammanhang, teorin om
en verklig växelverkan dem
emellan, om än ytterst beroende av
deras inbördes gemenskap inom det
Immanuel Kant.
gudomliga medvetandets idévärld.
Problemet om tingens
växelverkan blev, jämte spörsmålet om
deras orsakssammanhang,
framgent av dominerande betydelse för
K. Redan i ett par skrifter
från 1760-t. röjer han en
uppfattning av de tankesvårigheter,
som vidlåda idén om ett ting
ss orsak i förhållande till ett
annat ting ss. dess verkan.
Därvid närmar han sig så starkt
Hume, att de flesta Kantforskare
räknat med direkt påverkan från
denne, vilkens kausalteori trol.
redan då var K. bekant. I varje
fall har K. själv i senare skrifter
framhävt Hume ss. den, som
”givit hans tankar en ny riktning”.
Säkert är, att K. i uttalanden
från 1760-t. med 1. utan påverkan
av Hume röjer tendenser till
kunskapsteoretisk empirism och
metafysisk skepticism. En reaktion
mot dylika tendenser är den
inau-guraldissertation, varmed K. 1770
tillträdde sin professur. Den
behandlar sinnevärlden (mu’ndus
sensi’bilis) och tankevärlden
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
