Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanslist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
Kant
524
(mu’ndus intelligVbiUs) med
hänsyn till varderas egenart.
Sinnevärlden framstår för oss under
rummets och tidens former, vilka,
ss. K. här vill visa, endast äro
vårt eget medvetandes
subjektiva åskådningssätt, vadan den
sinnliga verkligheten blott är en
värld av fenomen (se d. o.) men
icke av självständigt existerande
väsen 1., som K. i senare skrifter
plägar säga, av Dinge an sich,
”ting i sig”. Däremot kunna vi
med vår tankes former,
”intel-lektualbegreppen”, få kunskap om
dylika ting, noumenema,
tanketingen, ett begrepp, vilket
förråder ett samband mellan K. och
platonismen, som även röjer sig
på andra punkter i hans
utveckling. Dessa ”noumener” ingå i
sista hand ss. faktorer i ett
enhetligt urväsen, och genom detta
absoluta sammanhang inom
nou-menvärlden möjliggöras tingens
växelverkan och
orsakssammanhang inom fenomenvärlden. —
Efter 1770 granskade K.
problemet, huru de tankeformer, som
han då kallade förstånds- 1.
in-tellektualbegrepp, kunde vara
något mera än vårt eget
medvetandes subjektiva
uppfattningssätt av tingen, huru de m. a. o.
kunde vara giltiga i fråga om
tingen själva och ge oss
objektiv kunskap om dem. Tillika sökte
han upptäcka en metod att
systematiskt härleda dessa
tankeformer, 1., som han nu börjat kalla
dem, kategorier, vilka han dittills
upptagit från den vvolffska
filosofins av aristoteliska traditioner
beroende metafysik. 1781
framlades undersökningarnas resultat
i Kritik der reinen Vernunft.
Den systematiska härledningen
av kategorierna ville K. finna
genom att visa deras samband med
de akter av förståndet, som möta
i logikens omdömesformer. Så
svarar t. ex. mot det negativa
omdömet kategorin negation,
mot det hypotetiska kategorin
kausalitet 1. orsaksförhållande.
Problemet om dessa kategoriers
giltighet i fråga om tingen sökte
K. lösa dels genom att, ss. han
tidigare gjort och alltjämt gjorde
i fråga om ”åskådningsformerna”
rum och tid, fatta även dessa
”för-ståndsbegrepp”, kausalitet,
växelverkan etc., ss. vårt eget
medvetandes ursprungligt givna, av
erfarenheten helt oberoende 1.
aprioriska väsensbestämningar, dels
genom att tolka den för vårt
medvetande omedelbart givna
komplexen av ting ss. en värld av
fenomen men icke av ”tingisig”.
Sådana existera visserligen ss.
fenomenvärldens yttersta grund,
men för dem äga icke
kategorierna, lika litet som rummet och
tiden, någon giltighet, och vi kunna
därför ej om dem ha någon
egentlig kunskap. Detta är däremot
fallet med tingen ss. fenomen 1.
företeelser, ty ss. sådana äro de
endast vårt eget medvetandes
skapelser och därmed tillika
underkastade alldeles samma lagar,
som gälla för medvetandet självt,
d. v. s. rum, tid och kategorier.
Då dessa lagar äro av
erfarenheten oberoende 1. aprioriska, så bli
ock de vetenskaper, som uttrycka
dessa lagar, av apriorisk
karaktär. Ur rums- och tidssynpunkt
äga vi i den ”rena matematiken”
en sådan apriorisk vetenskap. De
rena förståndsbegreppen 1.
kategorierna möjliggöra en ”ren
naturvetenskap”, d. v. s.
formuleringen av vissa naturlagar före
och oberoende av erfarenheten.
Sådana naturlagar äro t. ex. de
relationer mellan de i tiden
givna företeelserna, som kallas
orsaksförhållande och
växelver
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
