Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karawankerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
Karbolsyra—Karbonsyror
556
sekter, svampsjukdomar, lavar
och mossor.
Karbolsyra [-å’l] 1. k a r b o 1
(av lat. ca’rbo, kol; jfr Fenol),
av J. Lister infört antiseptiskt
medel (se Antiseptik), som
numera har inskränkt
användning i medicinen: i särbehandling
och som frätmedel (ss. vid
elakartad varbildning, i tandpulpan
och yttre hörselgången).
Karbome’ter (av lat. ca’rbo,
kol, och grek, me’tron, mått),
apparat för hastig bestämning av
kolhalten i stål. Provet utsättes i
K. omväxlande för två olika
magnetiska fältstyrkor, tills
magnetiska induktionens ändring vid
övergång från den ena till den
andra fältstyrkan blivit konstant.
Ur denna ändrings storlek kan
kolhalten beräknas.
Karbona’t (av lat. ca’rbo, kol),
salt av kolsyran, H2CO3, i vilken
en 1. två väteatomer äro ersatta
med metall. Det första slaget
reagerar surt, det andra alkaliskt,
beroende på hydrolys. K. av
al-kalimetaller äro lättlösliga i
vatten, de övriga icke. K. sönderdelas
av starka syror under
kolsyreut-veckling. De sura K.,
bikarbonat,!. ex. av kalcium, äro något
lösliga i vatten men sönderdelas
vid kokning i neutrala K. och
kolsyra.
Karbonise’ring (av lat. ca’rbo,
kol), förfaringssätt, genom vilket
växtämnen (strån, kardborrar,
tistelfrön m. m.) borttagas ur lös
ull och yllevävnader. Vid K. blötes
varan väl i ett bad av utspädd
svavel- 1. saltsyra 1. ock, särskilt
vid K. av färgad vara, i starkare
lösningar av surt natriumsulfat,
aluminium- 1. magnesiumklorid,
varefter den centrifugeras och
slutligen torkas vid hög
temperatur. Härigenom förkolna
växtämnena, som sedan lätt kunna
av
lägsnas ss. damm genom mekanisk
bearbetning 1. ock genom direkt
tvättning i samband med att
syran neutraliseras. K. av vävnader
sker antingen före 1. efter styck
-färgningen, beroende av den färg,
som användes.
Karbo’nperioden (av lat.
ca’r-bo, kol) 1.
stenkolsperioden, geologisk period inom den
paleozoiska eran. Den har fått sitt
namn av de i dess avlagringar,
karbon- 1. stenkolssystemet,
-formationen, befintliga
stenkolsflöt-serna. Dessa förekomma i
formationens övre avdelning,
produktiva stenkolsformationen, medan den undre
avdelningen mest utgöres av marina
sediment (bergkalk och
kulm). Klimatet synes under
stenkolsperioden ha varit
tämligen likformigt över hela jorden,
i allm. fuktigt, ej utpräglat
varmt, med ringa skillnad mellan
årstiderna. Mot slutet av K.
inträffade en klimatförsämring (se
Istider sp. 1570). Växtvärlden
utmärktes av rikedom på
ormbunkar samt fräken- och
lummer-växter (se dessa ord), de senare
huvudsaki. av nu utdöda typer,
vidare talrika, nu utdöda
gymno-spermer: Cordai’tes och de
orm-bunklika Cycadofilica’les.
Däggdjur och fåglar saknades. Av
övriga ryggradsdjur må nämnas
några osäkra fynd av
Thero-mo’rpha i övre K., Stegoce’phali
samt haj- och lungfiskar,
ganoi-der jämte flera numera
fullständigt utdöda fiskgrupper.
Rygg-radslösa djur, ss. svampdjur,
tagghudingar, blötdjur,
Palaeo’-straca och lägre kräftdjur, voro
talrika. — Jfr Stenkol.
Karbonsyror, organiska syror,
innehållande karboxylgruppen
—COOH, där vätet med lätthet
utbytes mot metaller 1. organiska
Ord. som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
