Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl, svenska och svensk-norska konungar - 2. Karl (VIII) Knutsson Bonde - 3. Karl IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Karl
570
mar sk. Vid den nya brytningen
utsågs K. 1436 av stormännen till
rikshövitsman men tvangs av
allmogen att dela makten med
Engelbrekt. Med sin
aristokratiska läggning kom K. i
motsättning till folkpartiet, som efter
Engelbrekts död leddes av Erik
Puke. Sedan denne efter ett
uppror bragts om livet av K., önskade
stormännen ånyo förlikning med
konungen och förmådde K. att
nedlägga hövitsmansdömet 1438.
Redan s. å. hyllades han doek
ss. riksföreståndare och kvarstod
ss. sådan intill Kristofers av
Bayern val till svensk konung
1440. K. drog sig då tillbaka till
sina stora län i Finland, men
efter Kristofers plötsliga död
lyckades han genom sitt lysande
uppträdande vinna folkets gunst
och valdes till konung 1448. En
kamp uppstod med den av
danskarna samtidigt valde Kristian,
som i Sverige fick stöd av
unions-partiet, medan K. stöddes av det
nationella partiet. K. vann 1449
även Norges krona, som
emellertid det svenska rådet f. å. spelade
honom ur händerna. Detta jämte
Kristians anspråk på den svenska
kronan ledde till öppet krig, i
början framgångsrikt för K., främst
tack vare hans duglige marsk
Tord Bonde. Motpartiet, vars
ledare var ärkebiskop Jöns
Bengtsson Oxenstierna, gjorde
emellertid 1457 formligt uppror, varvid
K. flydde till Danzig. Vid
resningen mot Kristian 1464 krävde
allmogen K:s återkallande, och
han blev för andra gången konung
1464. Men s. å. satte ärkebiskopen
i gång ett nytt uppror, som tvang
K. att ånyo avsäga sig kronan
f. å. Sedan emellertid det
nationella partiet vuxit i styrka under
de följande stridigheterna,
utropades K. för tredje gången till
Karl IX. Samtida kopparstick.
konung 1467. Unionspartiet hade
emellertid redan frammanat ett
nytt uppror, då K. avled. K.
ordnade myntväsendet, ägnade
stor omsorg åt lagskipningen (lät
bl. a. ofta hålla s. k. räfsteting)
och visade intresse för andlig
odling. K. var gift 1) med Birgitta
Turesdotter (Bielke), 2) med
Katarina Karlsdotter
(Gumse-huvud). Av hans döttrar blev en
gift med Ivar Tott. — 3. K. IN,
f. 4 okt. 1550, d. 30 okt. 1611,
son till Gustav Vasa och
Margareta Leijonhufvud. Som
hertigdöme erhöll han största delen
av Södermanland, Närke och
Värmland, varöver han tillträdde
styrelsen efter Erik XIV: s
avsättning, vid vilken han
medverkat (1568). Han styrde med stor
kraft och praktisk duglighet;
frukter av hans initiativ och
omvårdnad äro bl. a. Karlskoga
bergslag, finnbygderna i
Värmland och städerna Karlstad,
Mariestad och Mariefred. Med sin
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
