Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl, svenska och svensk-norska konungar - 6. Karl XII - 7. Karl XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
Karl
582
många sympatiska drag:
sanningskärlek och gudsfruktan,
enkelhet, okonstlat uppträdande,
vänlighet och självbehärskning.
Främst har han för svenska
folket i många generationer stått
som symbolen för manligt
sinnelag, förmågan att vara ”i
med-och motgång lika”. K. var ogift.
— 7. K. XIII, f. 7 okt. 1748, d. 5
febr. 1818, son av Adolf Fredrik
och Lovisa Ulrika. Under Gustav
III:s regering spelade K., som
efter revolutionen 1772 fått titeln
hertig av Södermanland, en föga
framträdande roll. Han saknade
icke intelligens och förmåga men
var lat och energilös och lät i allm.
leda sig av andra. Ett
huvudintresse för K. var ordensväsendet,
främst frimureriet (se d. o. sp.
693). I yngre år intresserad för
sjömilitära värv, förde han under
ryska kriget 178S—90 högsta
befälet över örlogsflottan (med O.
H. Nordenskiöld som
flaggkapten) och var med bl. a. vid
Högland och Öland. Förhållandet
mellan K. och Gustav III var
skiftande: K. hade ganska djupa
försänkningar hos den adliga
oppositionen, men i allm. var han lojal
mot brodern, särskilt under den
svåra krisen 1789. Efter Gustav
III :s död (1792) kom han enl.
dennes testamente att utöva
förmyndarstyrelsen för Gustav IV Adolf.
Hans vän och ordensbroder G. A.
Reuterholm blev den ledande
själen i styrelsen. Sedan konungen
1796 blivit myndig, återgick K.
till privatlivet. Efter
statsvälv-ningen 1809 kallades han att
ss. riksföreståndare träda i
spetsen för regeringen. Det var K:s,
liksom revolutionsledaren Georg
Adlersparres, mening, att han
på grund av arvsrätt skulle
förklaras för konung och därefter
framlägga ett förslag till ny för-
Karl XIII. Gravyr av A. O. Mörner.
fattning inför riksdagen. Men
denna plan rönte motstånd hos
riksdagen, som i stället valde K.
till konung, först sedan han
underskrivit den av ständerna
antagna nya regeringsformen (6
juni 1809). K. var då en skröplig
och utlevad åldring. Hans
personliga insats i rikets styrelse blev
därför helt obetydlig, och i de
avgörande händelser, som inträffade
under hans regering (fredssluten
1809—10, föreningen med Norge
1814) hade han eg. ingen del. Vid
tronföljarvalet 1809 uppgav han
sin unge släkting prins Gustavs
kandidatur för Karl Augusts. Då
efter dennes plötsliga död nytt
tronföljarval skulle företagas och
Bernadottes kandidatur
framfördes, var K. i början bestämd
motståndare härtill, men han gav
även nu vika, och den nye
tronföljaren vann genast K:s hjärta
och blev redan från första stund
den ledande kraften i styrelsen.
K. var sedan 1774 gift med
Hedvig Elisabet Charlotta av Olden-
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
