Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl, svenska och svensk-norska konungar - 9. Karl XV - Karl, svenska prinsar - Karl, den djärve - Karl, konung av Böhmen - Karl, konungar av England och Skottland - 1. Karl I - 2. Karl II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
589
Karl
590
definitivt avgörande på riksdagen
1865 och blev efter häftiga strider
antaget; även i denna fråga hade
K. i början hyst ringa sympati för
den segrande meningen. Att
försöken att förbättra landets
försvar icke ledde till något resultat,
var även en svår missräkning för
K., som hyste livliga militära
intressen. över huvud var under
K:s senare år regeringsmaktens
anseende i sjunkande, något
vartill han själv i ej ringa grad var
skulden. Under Fransk-tyska
kriget gav han oförbehållsamt
uttryck åt sina franska sympatier,
bl. a. i ett brev till en fransk
officer i tysk fångenskap, vilket
föranledde ett obehagligt
diplomatiskt efterspel. Ett försök att för
Norges räkning taga Spetsbergen
i besittning strandade på
Rysslands gensaga (1871). K:s från
början starka hälsa bröts i förtid
av en sjukdom, för vilken han
sökte bot genom en badse jour i
Aachen. På återresan avled han i
Malmö. Han förmäldes 1850 med
Lovisa av Nederländerna och
efterlämnade dottern Lovisa (se
Fredrik sp. 637).
Karl, svenska prinsar. Se
Carl, Karl August och
Karl Filip.
Karl den djärve (fr.
Charles le téméraire), hertig av
Burgund, f. 1433, d. 1477, se
Burgund sp. 785.
Karl, konung av Böhmen, se
Karl, tysk-romerska kejsare 1.
Karl (eng. Charles), konungar
av England och Skottland. 1. K. I,
f. 1600, d. 1649, efterträdde 1625
sin fader Jakob I. K., som ärvt
dennes tro på egen
maktfullkomlighet, kom från början i strid
med parlamentet bl. a. på grund
av sina stora penningkrav och
sina katolska sympatier. I detta
avseende liksom i många andra
Karl I av England. Målning av A. van
Dyck. (Dresden.)
var han påverkad av sin gemål
Henrietta Maria (se d. o.). K:s
försök att med hjälp av
gunstlingar som Strafford och Laud
regera utan parlament strandade,
och i de korta och långa
parlamenten skärptes motsättningen
till inbördeskrig, i vilket han 1647
föll i de upproriskas våld (jfr
C r o m w e 11 sp. 1478) och efter
en kort process avrättades 30 jan.
1649. — 2. K. II, f. 1630, d. 1685,
den föreg:s son, blev på hårda
villkor erkänd som konung i
Skottland 1650 av det honom
osympatiska presbyterianska
partiet. Efter Cromwells seger över
skottarna flydde han till
kontinenten. Genom restaurationen
1660 återfördes han i triumf till
sitt dubbelrike. Han förslösade
emellertid snart sin popularitet
genom öppet visade katolska
sympatier, personliga förföljelser och
ett sedeslöst liv. ödesdigrast blev
hans strävan att åsidosätta
parlamentet och leva på franska
subsidier, vilken politik förde till krig
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
