Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl, konungar av England och Skottland - 2. Karl II - Karl, franska konungar - 1. Karl den enfaldige - 2. Karl IV den sköne - 3. Karl V den vise - 4. Karl VI den vansinnige - 5. Karl VII - 6. Karl VIII - 7. Karl IX - 8. Karl X - Karl, konungar av Neapel och Sicilien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
Karl
592
Karl VIII och Karl IX av Frankrike.
och nödgade honom att vädja till
parlamentet, som beredde honom
upprepade nederlag. — Om K. 1
och K. 2 se vid. England sp.
1075—1079 och Skottland.
Karl (fr. Charles), franska
konungar. Om K. den stor e,
K. den skallige och K. den
tjocke se Karl, romerska
kejsare. —■ 1. K. den enfaldige
(fr. le simple), f. 879, d. 929, reg.
898—922. Han var utan förmåga
att bemästra vare sig de härjande
vikingarna 1. de stridande
vasallerna och blev efter upprepade
förödmjukelser avsatt. — 2. K.
IV d e n s k ö n e, f. 1294, d. 1328,
konung 1322, var den siste av den
kapetingiska ättens huvudgren.
—- 3. K. V d e n v i s e, f. 1337, d.
1380. Regent under faderns, Johan
den gode, fångenskap 1356—60,
lyckades han bemästra den av
hundraårskrigen förorsakade inre
oron. Konung 1364, åstadkom
han genom ett energiskt arbete
på statsmaktens stärkande en
nationell uppryckning och en
vändning i krigslyckan. — 4. K. VI
den vansinnige, f. 1368,
d. 1422, den föreg:s son och
efterträdare, var omyndig till 1388
samt från 1392 sinnessjuk och
skild från regeringen. Om hans
gemål Isabella se d. o. — 5. K.
VII, f. 1403, d. 1461, den föreg:s
son, hindrades från att bestiga
tronen efter sin faders död 1422
men erkändes av armagnakerna
(se Arm agn ac) och förde en
på en gång nationell och
dynas-tisk kamp, som genom Jeanne
d’Arcs (se d. o.) uppträdande
blev segerrik. Krönt 1429, förde
han sedan en lyckosam och
av skickliga rådgivare ledd
styrelse. — 6. K. VIII, f. 1470, d.
1498, den föreg:s sonson,
efterträdde 1483 fadern Ludvig XI och
övertog själv regeringen 1491.
Han inledde renässansens
erövringspolitik i Italien. — 7. K. IX,
f. 1550, d. 1574, andre son till
Henrik II. 1560 konung, stod han
till 1563 under förmynderskap av
modern Katarina av Medici, som
även var den ledande under hela
hans av hugenottkrigen uppfyllda
regering. — 8. K. X, f. 1757, d.
1836, sonson till Ludvig XV.
Under brodern Ludvig XVI:s
regering gjorde sig K., som förde
titeln ”greve av Artois”, känd för
sitt högdragna sinnelag och sina
absolutistiska sympatier. Efter
Bastiljens stormning avreste K.
till utlandet samt blev där en av
revolutionens oförsonligaste
fiender och ledare för emigranterna
(se d. o.). Efter Napoleons fall
återvände K. till Frankrike som
tronföljare. Han stod tidvis i
opposition mot sin broder Ludvig
XVIII samt anslöt sig till
ultra-högern och de klerikala, vilka
fingo makten, sedan han 1824
bestigit tronen. Sedan K. 1829 tagit
den forne emigranten Polignac
till ledande minister, fick hans
styrelse en utmanande reaktionär
prägel, vilket 1830 ledde till
julirevolutionen (se vid. d. o.), av
vilken han tvangs att fly ur
riket. — Se vid. Frankrike.
Historia.
Karl (ital. Carlo), konungar av
Neapel och Sicilien, se dessa ord.
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
