Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinesiska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Kinesiska språket
822
Parti av kinesiska muren.
Kinesiska språket bildar tills,
med de s. k. tai- och
karen-språken ena huvudgrenen av den
indokinesiska språkfamiljen, vars
andra huvudgren består av
tibetanskan m. fl. språk. Dess
grund-karaktäristikon är
uniformiteten, bestående dels i
monosylla-bism, enstavighet (varje
grundord blott en stavelse), dels i
frånvaron av avledningssuffix och
böjningssuffix i egentlig mening
(dessas funktioner fyllas, de
förras genom vanlig
sammansättning, de senares genom lösa
hjälpord och framför allt genom
ordställningen). Till följd av
skriftens egenart har man ännu
ej kunnat fastställa de äldsta
stadiernas ljudskick, men 500-t:s
språk har man kunnat
rekonstruera genom jämförande
dialektstudium, gamla rimlexika etc.
Det visar sig, att kinesiskan då
ännu hade ett ganska rikt och
orden väl differentierande
ljudförråd. Språkutvecklingen har
sedan äldsta tid gått i avslipande
riktning, resulterande i stark
ljudförenkling och ett otal
likljudande ord (ss. svenskt led, var
etc.). Den med ljudförenklingen
följande oklarheten har måst
avhjälpas med grammatiska medel
(synonymkomposita,
förtydligande hjälpord m. m.), och
talspråkens grammatik skiljer sig
därför mycket från det gamla
litteraturspråkets. Detta, som tack
vare den icke ljud- utan
begrepps-angivande skriften är fullt
tydligt alldeles oberoende av uttalet,
är alltjämt, stereotyper at efter
fornkinesisk norm, det kuranta
skriftliga mediet, likadant
överallt i Kina, medan
ljudutvecklingen divergerat i olika trakter,
skapande en mängd skilda,
sinsemellan obegripliga talspråk, bland
vilka märkas: högkinesiskan
(s. k. mandarin) i n. Kina ned till’
och delvis s. om Yang-tsi-kiang
(elegantaste avart
Pekingdialek-ten), Yüedialekterna (t. ex.
Kanton), Mindialekterna (prov.
Fu-kien) och Wudialekterna
(Shanghai och prov. Chekiang).
Peking-mandarinen, på vilken de flesta
västerländska lexika basera sig,
äger till följd av slitningen blott
ett förråd av omkr. 420 olika
stavelser (ökat, ehuru ej fyrdubblat
genom de fyra ”tonerna”,
musikaliska accenterna; jfr sv. buren,
buren). — Alla språkets faser ha
en viss ordställning gemensam,
Kinesisk skrift.
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
