Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinesisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
827
Kinesisk konst
828
Bronsspegel. Tangdynastin.
huggarkonst sp. 1502). —
Under T an g - dynastins tid (618
—907) utvecklade sig skulpturen
till allt större uttrycksförmåga,
rörelserna blevo friare och
mjukare, kompositionen fantasifullare,
konsten närmade sig mera det
rent mänskliga. Vid sidan av
stenskulpturerna utfördes arbeten i
trä och brons. Den mest ansedde
målaren var Wu ■ t a o -1 s i
(700-t:s förra hälft), berömd
såväl för sina storartade
buddhis-tiska målningar som för sina
landskap. Wang Wei (d. 759)
tycks ha varit den egentlige
skaparen av den egenartade kinesiska
landskapskonst, som med de
enklaste medel och finaste
antydningar frambragt stämningsmättade
verk, burna av djup och
inträngande naturkänsla. En mera sakligt
korrekt gren av landskapsmåleriet
uppstod genom den samtidige L i
-S i - h ü n s verksamhet. — Under
Sun g- dynastins tid (960—1280)
nådde skulpturen inga nya
resultat av betydenhet, de buddhistiska
skulpturerna blevo snarare
stelare, mera bundna av ett givet
formschema än förhållandet var
tidigare. Måleriet blev i stället den
alltmer dominerande konstarten.
Den störste målaren av religiösa
motiv var Li Lung-mien (se d.
o.), särskilt känd för sina porträtt
av heliga män, s. k. lohan. Dessa
män framställdes vanl.
mediterande i naturens enslighet, vilket
ledde till en alltmer fördjupad och
besjälad naturuppfattning i
konsten. Landskapsmåleriet arbetade
på två linjer, den s. k. södra
skolan fortsatte Wang Weis konst
och lade främst an på
stämningen, medan den s. k. norra
skolan idkade ett sakligare, mera
detaljerat måleri. Den främste
konstgynnaren under Sungtiden
och själv en betydande målare var
kejsar Hui Tsung (se d. o.),
som bildade en konstakademi,
där Kinas främsta konstnärer
samlades och understöddes. Till
de främsta Sungmålarna hörde
S u K u o, Ma Y ü a n, Af a
K u e i, Hia K u e i, Liang
K a i och Af u H i. Under deras
tid blev den på höjden utförda
hängbilden (kakemono, se d.
o.) den vanligaste bildformen i
st. f. de tidigare mest omtyckta,
på bredden målade makimono.
Det rena tuschmåleriet ersatte i
allt större utsträckning färgerna.
T. v. Höststorm. Tuschmålning av Hia
Kuei. Omkr. 1200. — T. h. Vit falk.
Målning av Hui Tsung. Omkr. 1100.
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
