Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kobbe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
977
Kobbe—Koboltmalmer
978
vid Tekn. högskolan 1912, led. av
A. K. 1909—11, av F. K. 1912—
14, 1919—20 och från 1924, sedan
1913 riksgäldsfullmäktig. K. har
särskilt framträtt i strävandena
för valreform.
Kobbe. 1. Liten kal holme, föga
höjande sig över vattenytan. — 2.
Se S ä 1 d j u r.
Kobe, stad på s. Honshu, Japan,
Osakas hamnstad. K. är näst
Yokohama Japans största hamn,
med stor export. Varvs-,
verkstads-, pappers-, vävnads- och
tändsticksindustri. 610,000 inv.
Kobenthet, formförändring av
nedre extremiteterna,
uppkommen genom rachitis i barndomen,
i det att de för mjuka benen
givit efter för kroppstyngden, så
att benen vid sammanförda knän
i sträckställning få formen av ett
X (x-benthet). K. kan även vara
ensidig. Lindrig K. kan ofta
förvärras under uppväxtåldern.
Stundom uppkommer K. genom
missbildning i knäleden, sjukdom
i 1. yttre våld på densamma.
Behandlingen är numera vanl.
operativ. Jfr Knä. Veter.
Koberg, gods i Lagmansereds
skn, Älvsb. 1., fideikommiss inom
ätten Silfverschiöld. Den väldiga
slottsbyggnaden, antagl. till
största delen från 1500-t.,
restaurerades i Vasastil på 1890-t. Stor
samling kinesiskt porslin;
bibliotek med bl. a. den största samling
svensk dramatik i enskild ägo.
Ko’blenz, romartidens
Con-flue’ntes, huvudstad i
Rhenpro-vinsen, Preussen, vid Rhens
sam-manflöde med Mosel, vackert
belägen i ett bördigt och för sin
vinodling berömt område. K. är
centrum för handeln med
Rhenviner-na. Kastorkyrkan är i huvudsak
från 1100-t. men med delar av en
karolingisk anläggning, slottet
från slutet av 1700-t. 60,000 inv.
Kobergs slott. Norra fasaden.
— K. tillhörde sedan medeltiden
ärkebiskopen av Trier. Under
franska revolutionstiden var K.
säte för emigranterna, intogs
1794 av fransmännen och tillföll
1815 Preussen.
Ko’bolt, metalliskt grundämne,
närbesläktat med järn, upptäckt
av Brandt 1735. Framställes
genom röstning av koboltmalmer
(se d. o.) och den härvid bildade
koboltoxidens reduktion med kol.
Atomtecken Co, atomvikt 59. K. är
en silvervit, något rödaktig
metall med stark glans; spec. v. 8,9.
K. är magnetisk, ehuru ej i så
hög grad som järn. Angripes ej
av fuktig luft. Löses av syror. K.
användes stundom i stål för
permanenta magneter.
Koboltföreningar. Kobolt är
i sina föreningar 2-värd
(kobolto-föreningar) 1. 3-värd
(koboltiför-eningar). Salterna äro i
vattenfritt tillstånd blå; vattenhaltiga
salter och lösningar äro däremot
röda, emedan detta är
kobolt-ionens färg. Jfr Bläck sp. 149.
Kobolt bildar lätt komplexa
salter. Alla K. ge vid smältning med
glas mörkblå massor, smalt,
och K. användas därför i glas- och
keramiska industrin. Salter av
kobolt med vissa fettsyror
användas som sickativ.
Koboltmalmer. Kobolt-
Qrd, §oip gj återfinnas under K. torde söka? under c och U>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
