Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knäckepil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
975 Knölsjuka—Kobb 976
lingen består i sängläge, lokala,
skyddande omslag och
antipyre-tica. — Stundom orsakar K.
endo-cardit, resulterande i klaffel (se
Hjärtsjukdomar sp. 830).
Knölsjuka, se S p e t ä 1 s k a.
Knölstam, knölformigt
uppsvälld stam 1. stamdel, vanl.
underjordisk (jordstam, jfr d. o.),
ss. hos potatis, rädisa,
jordärt-skocka m. fl., 1. ovanjordisk.
Knölsvin, Potamochoe’rus, ett
släkte afrikanska S v i n d j u r.
Öronen äro långa, smala och bära
en hårpensel. Mellan ögonen och
trynet finnes en benknöl. Svansen
är medellång, yvig.
Penselsvinet, Potamochocrus
po’r-cus, har brunröd rygg och gråvit
buk. Längd c:a 1,6 m. V. Afrika.
Knölval, Mega’ptera
longi’ma-na, en art Fen v alar med kort,
tjock kropp och vårtor 1. knölar
på läpparna, nosen och
bröstfenornas framkant. Svart med vita
fläckar på buken. Bröstfenorna
huvudsaki. vita. Längd c:a 11—
14 m. Lever av plankton och
småfisk. N. Atlanten.
Knös, känd västgötasläkt, av
vars medlemmar flera ägnat sig åt
kyrkans tjänst. 1. A n d e r s K., f.
1721, d. 1799, teolog och pedagog,
lektor i Skara 1756, domprost
1771, bekant ss. företrädare för en
mild pietistisk åskådning, vilken
bl. a. ådrog honom beskyllning för
irrlärighet. — 2. Gustav K., f.
1773, d. 1828, son till K. 1,
orientalist och teolog, prof, i Uppsala
1810, författade utom
vetenskapliga arbeten bl. a. skriften Samtal
med mig sjelf om verlden,
men-niskan och Gud (1824), i vilken
han framträder ss. anhängare av
Swedenborg. — 3. Anders Erik
K., f. 1801, d. 1862, brorson till
K. 2, teolog, prof, i Uppsala 1835,
domprost 1852, verksam
deltagare i arbetet för revision av
olika kyrkliga böcker. — 4.
Tekla K., f. 1815, d. 1880,
dotter till K. 2, författarinna,
tillhörde de vittra kretsar, som i
Uppsala rörde sig kring Geijer,
Atterbom och fru Silfverstolpe.
Hennes något spröda Dikter (2
dir 1852—53) präglas av vek och
innerlig naturkärlek; åtskilliga
skänka älskvärda bilder av
hemlivets sysslor. — 5. Otto
Vilhelm K., f. 1838, d. 1907, son till
K. 3, docent i grekiska i Uppsala,
lektor i Gävle, sedermera i
Uppsala. Utom genom vetenskapliga
undersökningar är K. känd genom
sin skolupplaga av Homeros och
genom en handbok i grekisk
forn-kunskap.
Ko, hona av nötkreatur, även
av vissa hjortdjur.
Koadju’tor (lat. coadju’tor),
medhjälpare, i romersk-katolska
kyrkan benämning på
ställföreträdare och medhjälpare åt en
ämbetsman, särskilt en biskop. K.
är ofta dennes designerade
efterträdare i ämbetet.
Koaffe’ra (fr. coiffer), ordna,
pryda håret. — K o a f f y’r,
kam-ning, hårklädsel. — K o a f f ö’ r,
fem. k o a f f ö’ s, frisör, frisörska.
Koagulatio’n, Ko agule’r a
(av lat. coagula’re, ysta), se
Blod sp. 90, Kolloider och
Äggvita.
Koalitio’n (av lat. coale’scere,
sammanväxa), sammanslutning
mellan olika makter, politiska
partier o. d. Som K. betecknas
endast förbund för förverkligande
av bestämda syften, t. ex. K. för
bekrigande av Frankrike under
Ludvig XIV och Napoleon I
(koalitionskrigen).
Koalitionsministär,
bland-ningsministär, regering,
bildad av flera partier i koalition.
Kobb, Gustaf, f. 1863,
matematiker, liberal politiker, prof.
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C ock H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
