Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koks ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
999
Koksalt—Kola
1000
masugnskoks. K. för
centralvärmeledningar bör vara tät, hård
och storstyckig. En viktig
egenskap är, att slaggen har hög
smältpunkt, för att fastbränning
vid eldstadens rost skall undvikas.
K. sorteras i grov, okrossad,
krossad och småkrossad K., samt
stybb. — Statistik. Sverige har
två koksverk, Oxelösunds
järnverk och Stockholms gasverk.
Behovet av metallurgisk K. är litet.
Däremot importeras stora
mängder K. för värmelednings-,
hushålls- och industriella behov.
Sveriges koksimport 1924 var
0,754 mill. ton. Stenkolsimporten
s. å. var 3,974 mill. ton.
Världs-förbrukningen av masugnskoks
var 1923 c:a 65 mill. ton.
Koksalt, natriumklor i’d,
NaCl, förekommer allmänt i
naturen och tillgodogöres ss. bergsalt
och havssalt (se dessa ord) 1.
genom indunstning av saltkällors
vatten (se Grad erverk 1).
Rent K., som erhålles genom
inledning av klorvätegas i en
mättad koksaltlösning, bildar
färglösa, kubiska kristaller av spec.
v. 2,16. Jfr Dekrepitera. —
K. användes vid konservering, i
köldblandningar och inom
industrin ss. råmaterial för
framställning av soda, klor, saltsyra m. m.
— Koksaltlösning, se
Fysiologisk
koksaltlösning.
Koksmide, se Tysksmide.
Koktermometer, detsamma
som hypsometer.
Ko’kusträ, se Ing a.
Kokvagn, fordon för fältbruk,
å vilket mat kan kokas under
marsch, så att truppförbandet
omedelbart kan utspisas vid
framkomsten till sin förläggning.
Koky’tos, se II a d e s.
Kol, fornsvenskt namn, som i
några källor gives en eljest
okänd konung, vilken kan vara
identisk med Erik Årsäll och med
Sverker den gamles fader K.
Sverker hade även en son K.,
vilken kämpade vid brodern
Buris-levs (se d. o.) sida.
Kol, ett grundämne av metall
o-id natur, som i naturen
förekommer såväl i fri form som i
föreningar. Bundet finns det i
kar-bonater, framför allt i
kalcium-karbonat. Djur- och växtkroppen
uppbygges dessutom av kolhaltiga
föreningar. Intet annat ämne
bildar ett så stort antal föreningar
som K., vilket beror därpå, att
kolatomerna kunna binda
varandra. Hittills känner man c:a
200,000 kolföreningar, under det
att alla andra föreningar
tillsammans uppgå till omkr. 25,000. K.
förekommer i tre olika former:
diamant, grafit (se dessa ord)
och amorft kol. Amorft K. har
spec. v. 1,5—2,3, erhålles rent
genom förkolning av socker och
förekommer dessutom mer 1. mindre
rent i olika former, t. ex. stenkol,
träkol, koks, djurkol och kimrök
(se dessa ord). K. förenar sig med
många ämnen. Vid vanlig
temperatur förenar sig K. direkt
endast med fluor. Om man låter
en elektrisk ström gå genom två
kolspetsar i en vätgasatmosfär,
förenar sig K. med väte till
acety-len. I klorgasatmosfär bildas
per-kloretan och hexaklorbensol. Vid
förbränning av K. bildas koloxid,
CO, 1. koldioxid, CO2, beroende på
syrgastillförseln. Om svavelångor
ledas över glödande K., uppstår
kolsvavla. Flera metaller kunna
förena sig med K. till karbider
(se d. o.). K. är i sina föreningar
4-värd, undantagsvis 2-värd.
KoTa, halvö i n. Ryssland,
begränsas i n. av Norra Ishavet,
i ö. av Vita havet, i s. av Vita
havet och Kandalaksviken. K.
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
