Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolonnordning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1031
Kolonntaktik—Kolorit
1032
Korintiskt kapital. (Mars Ultors tempel,
Rom.)
användas för bottenvåningen,
jo-niska för andra och korintiska
för tredje våningen. Ur den
do-riska K. uppstår under etruskiskt
inflytande den s. k. toskanska
K., som har bas, ofta glatt skaft
och kapitäl med vanl.
bladsmyc-kad echinus och abacus, krönt av
en tunn, profilerad platta. De
övriga romerska K. avvika föga
från de grekiska förebilderna.
Under kejsartiden uppstod det
s. k. kompo’sitakapitälet, där de
joniska voluterna läggas
ovanpå de korintiska bladkransarna.
— Renässansens arkitekter
övertogo de romerska K. utan
väsentliga förändringar och uppställde
noggranna regler för deras
användande inom fasaddekorationen.
Kolo’nntakti’k,
stridsforme-ring i kolonner med därav
följande formering på djupet, införd
under franska revolutionens krig.
Tidigare brukades 1 i n e a r t a k
-tiken, då arméerna för strid
voro formerade på långa linjer
utan djupgruppering.
Koloratu’r (av lat. colora’re,
färga), en tekniskt fordrande
utsmyckning av en melodi (drillar
m. m.).
Kolore’ra (lat. colora’re),
färga, färglägga.
Kolorime’ter (av lat. co’lor,
färg, och grek. metrei’n, mäta),
apparat för bestämning av en
lös
nings halt av ett färgat ämne
genom jämförelse med en
normallösning med känd halt av ämnet i
fråga. Lösningarna spädas, tills
de visa samma nyans.
Kolori’t (av lat. coTor, färg),
färggivning 1. färghållning,
inbegreppet av de olika färgerna i en
målning, betraktade som en
helhet. K:s karaktär skiftar starkt
under olika tider. Främst
bestämmes den av huruvida huvudvikten
lägges på framhållandet av de
olika föremålens specifika färger,
de s. k. lokalfärgerna, 1. på
instämmandet av de olika
färgtonerna i målningen i en viss
helton 1. tonalitet, i
senare fallet oftast med betonande
av ljusets och luftens förmåga
att sammansmälta och förändra
lokalfärgerna. Den förra
huvudtypen exemplifieras bl. a. av
italienskt och nederländskt
1400-talsmåleri 1. av Carl Larssons
Sundbornsakvareller, den senare
bl. a. av holländsk 1600-talskonst,
fransk impressionism och flertalet
av Zorns målningar. I samband
därmed skiljer man även
mellan rena 1. enkla färger
och de genom blandning
uppkomna skiftningarna, nyanser
och valörer (se dessa ord);
huvudsaki. på de senare bygger
Kompositakapitäl. (Mercato nuovo,
Florens.)
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
