Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1095
Kon j ak—Kon j unktion
1096
Koniska sektioner.
Parabel omnämnda
geometriska egenskaperna. Ellips och.
hyperbel ha två brännpunkter;
den genom dem gående linjen
kallas huvudaxel; parabeln har
en brännpunkt. Hos ellipsen är
excentricitet förhållandet
mellan brännpunkternas avstånd
och huvud- 1. storaxelns längd.
Cirkelns excentricitet är noll.
Ko’njak (efter franska staden
Cognac, se d. o.), spritdryck (se
Brännvin).
Konjektu’r (av lat.
conji’-cere, draga slutsats), förmodan.
Språkv. En på förmodan utan
stöd av andra dokument
föreslagen läsart av en dokumentariskt
bevarad text. Är läsarten stödd på
andra dokument, kallas den
emendation.
KonjugaT (lat. conjugaTis),
äktenskaplig.
Konjuga’taxel till en
hyperbel är den mot huvud- 1.
trans-versalaxeln vinkelräta linjen.
Konjuga’tdiame’ter till en
diameter i en konisk sektion är
den linje, som delar alla med
diametern parallella kordor mitt itu.
Konjugatio’n (lat.
conjuga’-tio), hopfogning. Biol. Temporär
förening av encelliga organismer
för utbyte av kärnsubstans (t. ex.
hos infusionsdjur, jfr d. o.).
Stundom detsamma som kopulation
(se d. o.). — Språk v. Verbens
böjning i flekterande språk till
numerus, person, tempus, genus
och modus. K. sker i
indoeuro-peiska språk dels genom avljud
(bryta, bröt, bruten), dels genom
ändelser (bryter, bryten, brytas;
böjde, böjt) 1. andra tillägg till
stammen (grek, e-ly-s-a, jag löste,
sv. bedj-a gentemot bad), dels
genom hjälpverb (är bruten, har
brutits), i vissa språk även genom
reduplikation (lat. faTlo, fefeTli)
1. annan förstavelse (grek, e-lyon,
jag löste). Ett visst antal
möns-tergivande ”konjugationer” har
utvecklats i varje språk. Om
starka och svaga verb se Verb.
I nutidssvenskan räknas ofta fyra
K., representerade av typerna
kalla, döma, tro samt bryta jämte
övriga starka verb. Om
förenklingen av K. i svenskan jfr
Kongruens. — K o n j u g e’ r a,
bilda ett verbs olika former.
Konjugerade punkter. Matem.
Se Projektiv geometri.
— Fys. Se Lins.
Konjugerade tal, se
Komplexa tal.
Konjunktio’n (lat.
conju’nc-tio), sammanbindning. — Astr.
En planet säges vara i K., då den
synes befinna sig i solens (1. en
annan planets) närhet, d. v. s.
har samma längd som solen. Är
dess längd 180° större 1. mindre
än solens, säges planeten vara i
opposition. De inre (”undre”)
planeterna, Venus och Merkurius,
kunna endast vara i K.: övre
K., då solen befinner sig mellan
jorden och planeten, undre K.,
då planeten befinner sig mellan
jorden och solen. — Språkv. Den
art av partiklar (se d. o.), som ha
till särskild uppgift att förbinda
och ange förhållandet mellan
satser 1. i vissa fall mellan enskilda
ord. K. indelas i samordnande
och underordnande. Då fråga
är om satser, förbinda de förra
två huvudsatser 1. två bisatser,
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
