Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konjunktiv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1097
Konjunktiv—Konjunkturväxlingar
1098
de senare huvudsats och bisats
L omvänt. Bland
samordnande K. märkas och, samt, dels
—dels, antingen—eller, men,
utan (jfr Adversativ). De
underordnande indelas oftast i
explikativa (att), finala (t. ex.
på det att), interrogativa (om,
huruvida), kausala (emedan,
därför att), komparativa (än),
kon-cessiva (ehuru), konditionala
(om, ifall), konsekutiva (så att),
temporala (då, när). Särskilt de
flerledade K. äro ofta i sen tid
uppkomna ur andra ordklasser 1.
ur ordfogningar (ifall, trots att,
på den grund att). Gränsen mot
adverb (jfr då kom han, med
adverb — då han kom, med K.)
är stundom flytande, särskilt mot
de s. k. relativa adv. (där, varest).
Även med preposition finns
beröring; så synes än delvis på väg
att övergå till ett slags
preposition (större än mig). —
Kon-junktione’ll, konjunktions-,
som har karaktären av K.
Konjunkti’v (lat.
conjuncti’-vus [mo’dus], av conju’ngere,
sammanbinda), se Modus. —
Konjunkti’va, se öga. —
Konjunktiv i’t, se
ögonsjukdomar.
Konjunktu’r (av lat.
con-ju’ngere), eg. sammanträffande
av omständigheter 1. händelser;
utsikt inom det ekonomiska livet.
Konjunkturväxlingar, de med
viss regelbundenhet inträffande
förändringarna inom
affärsvärlden, växlingarna mellan goda och
dåliga tider. Kännemärket för
s. k. goda tider,
högkonjunktur, är bl. a., att en allmän
stegring av varupriserna inträffar
samt att produktionen av fast
kapital, d. v. s.
transportanläggningar, fabriker, maskiner, ökas
starkare än den produktion, som
avser direkt tillfredsställande av
mänskliga behov: produktionen
av livsmedel m. m. Under s. k.
dåliga tider,
lågkonjunktur, falla tvärtom
varupriserna, och det produceras
förhållandevis mindre fast kapital.
Tider av högkonjunktur äro
”goda” särskilt för företagare,
som arbeta med lånat kapital;
tider av lågkonjunktur tvärtom
goda för innehavare av fasta
penningfordringar, vilkas realvärde
då ökas. Under högkonjunktur
brukar råda stark efterfrågan på
arbetskraft över huvud, särskilt
inom industrin, samt stigande
penninglöner (ev. sjunkande
reallöner), under lågkonjunktur
tvärtom. Förr var det vanligt, att
själva övergången från
högkonjunktur till lågkonjunktur
medförde en särskild kris inom
affärsvärlden, bl. a. kännetecknad av
ett stort antal plötsliga
betal-ningsinställelser. (Särskilt
bekanta äro de handelskriser, som
inträffade 1815—17, 1825, 1836,
1847, 1857, 1866, 1873, 1882, 1890,
1900 och 1907.) Emellertid kan
övergången också försiggå mjukt,
utan att någon kris inträffar; så
var exempelvis fallet 1913. Med
världskriget avbröts plötsligt den
dittillsvarande
konjunkturutvecklingen, vilken särskilt under det
senaste halvseklet varit i hög
grad internationell, och det
ekonomiska livet har sedan
utvecklats mycket olika i olika länder.
— Orsakerna till K., som förr
huvudsaki. söktes i förändringar
inom naturen och dessas
inverkan t. ex. på skördarna, anses
numera vanl. ligga inom
penningväsendet. Den depressionsperiod,
utpräglade lågkonjunktur, vilken
i många länder (Japan, För.
Stat., England, Sverige m. fl.)
inträffade 1920—21 och som ofta,
ehuru oegentligt, benämnes
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
