Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1151
Konsularjurisdiktion—Konsulatväsen
1152
bistånd, åt svenska undersåtar i
övrigt. Vidare har K. att utföra
notariatförrättningar.
Konsularjurisdiktion. De
kristna kulturstaterna ha sedan
äldre tider förbehållit sig rätt
att utöva domsmyndighet över
sina undersåtar, som vistas i icke
kristna länder. Denna rätt har
tidigt bekräftats genom särskilda
traktater, s. k.
kapitulationer (se d. o.). Domsmyndigheten
i fråga, som företrädesvis utövas
av de kristna ländernas konsuler,
benämnes K. Även Sverige har
avslutat dylika traktater med
Turkiet med biländer, Marocko,
Persien, Siarn och Kina. K. har
emellertid upphört i det franska och
spanska Marocko enl.
deklarationerna 1914 och 1915. Vad Turkiet
beträffar, ha genom
fredsfördraget i Lausanne 1923 de
fredsslutande parterna accepterat det
fullständiga upphävandet av
kapitulationerna i Turkiet. I en vid
samma tillfälle träffad
överenskommelse givas närmare
bestämmelser om utlännings
rättsförhållande i detta land, vilka skola
i kompetensfrågor regleras efter
den internationella rättens
grundsatser. Statusirågor rörande
ickemuhammedanska utlänningar
skola dock avgöras av vederbörande
nationella myndigheter i de
länder, vilkas undersåtar dessa
utlänningar äro. En traktat om
kapitulationernas avskaffande har
slutits mellan Sverige och
Turkiet, men ännu (maj 1925) ha
ratifikationsinstrumenten ej
utväxlats. Tyskland samt
Österrike och Ungern hade redan under
världskriget lämnat sitt
erkännande med avseende å
kapitulationernas upphävande i Turkiet.
Enl. svensk lag 5 juni 1909, vari
ifrågavarande domsrätt närmare
fastställes, åligger K. k o n s u -
lardomaren, till vilken
konungen förordnar konsul 1.
annan lämplig befattningshavare.
Vid behandling av mera
betydande mål skall konsulardomaren
med sig förena tvenne personer å
platsen till en kollegial domstol,
konsularrätt.
Konsulardo-mare äro även överexekutor och
polismyndighet.
Konsula’t, en konsuls ämbete
1. ämbetslokal. Jfr
Konsulatförfattningen.
Konsulatfrågan, se S ven
sk-n o r sk a unionen.
Konsulatförfattningen,
konsulatet (fr. le consulat),
Frankrikes författning 1799—
1804 (se Franska
revolutionen sp. 555). Den var en
fyndig förening av reell
envålds-makt för Napoleon I och skenet av
frihet för folket. På grundval av
allmän manlig rösträtt
uppställdes kandidatlistor till en
folkrepresentation på två kamrar,
tribunatet och
lagstiftande kåren. Valet bland
kandidaterna tillkom den med
regeringens medverkan utsedda
senaten. Representationens
enda verkliga maktbefogenhet var
att oförändrade antaga 1. förkasta
regeringens lagförslag.
Regeringen bestod av t r e för 10 år valda
konsuler, av vilka förste
konsuln (Napoleon) hade
nästan all makten och 1802 lät
förlänga sitt mandat på livstid. För
lagfrågor och vissa
administrativa ärenden biträddes regeringen
av ett av den själv utsett
statsråd, conseil d’état (se d. o.).
Konsulerna avlöstes 1804 av
kejsaren, men i övrigt bestod K. i
huvudsak till 1814.
Konsulatväsen, den gren av en
stats utrikesrepresentation, som
har till uppgift att tillvarataga
statens intressen särskilt på
han
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
