Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korrodera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1229
Korrodera—Kors
1230
Kors. 1. Hjulkors. 2. Grekiskt kors. 3. Latinskt kors. 4. Andreaskors. 5.
Patriarkkors. 6. Påvekors. 7. S:t Georgskors. 8. Malteserkors.
Korrode’ra (lat. corro’døre),
söndergnaga, fräta. — K o r r o
-s i o’ n 1. k o r r a s i o’ n, det
frätande och sönder gnagande, som
rinnande vatten, is och vindar
utföra med hjälp av material, som
de sätta i rörelse. — Kor r o
-s i’ v, i medicinen uttryck för
etsande egenskaper (t. ex. hos
silvernitrat, sublimat). Jfr E t s
-medel.
Korrugera [-ge’ra] (lat.
cor-ruga’re, av ru’ga, veck), vecka,
göra veckig.
Korrugi’t, se A s b e s t sp. 714.
Korrumpe’ra (lat.
corru’mpe-re), fördärva, förfalska; förleda,
muta. — Korrupti o’n,
fördärv, förskämning; mutsystem,
bestickning.
Kors (av lat. crux,
pinored-skap) har ss. religiös symbol
åtminstone tvenne helt olika
ursprung. Det ena är dess
användning ss. soltecken (eg. fyra ekrar
i ett solen framställande hjul; jfr
Hjulkors), vilket är känt från
vitt skilda kulturer (bl. a. den
egeiska och assyriska; från
Södern har det möjligen också
kommit till Norden, jfr
Fornnordisk religion sp. 360) och
ss. heligt tecken lever kvar även
i den kristna kyrkan, bl. a. i den
för gudomliga personer använda
korsglorian (se Gloria)
samt i det under medeltiden på
väggarna och annorstädes i
ny-invigda kyrkor anbragta och ännu
flerstädes i Sverige bevarade
k o n s e k r a t i o n s k o r s é t
och över huvud i det grekiska
(likarmade) K. Det andra är den
spec. kristna användningen,
vilken sammanhänger med Jesu död
på K., en tilldragelse, som man
dock på grund av det skymfliga
i korsfästelsen (det för slavar och
missdådare brukade straffet)
först sent började att i bild
framställa (jfr Krucifix).
Den verkliga formen på Jesu K.
har tämligen säkert varit den
T-formiga. Det latinska K. har
uppkommit dels genom en
förlängning nedåt av det grekiska
K. (för processions- och andra
ändamål), dels genom en
förlängning uppåt av det T-formade
(åtminstone till en del väl efter
mönstret av det grekiska). — I
den kristna andaktens språk
brukas ofta, i samband med tanken
på ett ställföreträdande lidande,
K. (i st. f. den korsfäste själv)
ss. symbol för den gudomliga
kärleken och frälsningen,
därjämte ock ss. symbol för den
kristnes självförsakelse i Jesu
efterföljd. I den folkliga ortodoxa
och katolska fromheten är Jesu
eget K. givetvis relikernas relik
(jfr härtill bl. a. K o r s m ä s s a).
— Av ovannämnda huvudformer
förekomma en mängd varianter
ss. helgonsymboler, t. ex. A n
-dreaskorset (se Andreas),
ss. andliga värdighetstecken, t. ex.
patriark- och påvekors,
samt ss. heraldiska tecken, t. ex.
S : t Georgskorset och
Johannit- 1.
Malteserkors et. — Jfr Hakkors. —
Mus. Se Höjning. — Anat.
Partiet bakom korsbenet. —
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
