Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korståg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1241 Korståg 1242
seglat till Acka (Akkon) våren
1191. På grund av en tvist mellan
konungarna begav sig Filip
August hem. Rikard bemäktigade
sig åtskilliga kuststäder men
uppnådde betr. Jerusalem endast en
överenskommelse med Saladin,
enl. vilken kristna pilgrimer
under tre år obeväpnade fingo
vallfärda till Jerusalem. — Fjärde
korståget 1202—04 tillkom på
initiativ av påven Innocentius III.
Flertalet deltagare i detta
utgjordes av franska riddare. Meningen
var, att Venedig mot ersättning
skulle överföra korsfararna till
Egypten, vars sultan, som också
härskade över Jerusalem, skulle
angripas. Då den utfästa summan
ej betalades, förmådde Venedigs
doge Enrico Dandolo korsfararna
att i stället segla till
Konstanti-nopel, som de stormade 1203 under
förevändning att återföra
Öst-Rom under påvens andliga välde
men i själva verket för att gagna
Venedigs handelsintressen.
Kon-stantinopel plundrades, större
delen av östromerska riket
utskiftades i län till franska och
italienska kolonier. Därjämte
upprättades Latinska kejsardömet och ett
latinskt patriarkat under Roms
överhöghet. Fjärde K. betecknar
den avgörande katastrofen för
östromerska riket (se vid. d. o.).
— Under Innocentius III:s
pon-tifikat ägde det egendomliga
barnkorståget rum (1212). Stora
skaror av barn från Tyskland och
Frankrike drogo åstad till det
heliga landet. Somliga blevo i
Egypten sålda till slavar, andra
hunno ej längre än till Italien;
många dogo på vägen. — Senare
korståg. Kejsar Fredrik II, som i
anledning av tvister med påven
blivit bannlyst, uppfyllde 1228
ett tidigare avgivet
korstågs-löfte. Han förstod att skickligt
utnyttja motsatsen mellan
Egypten och Damaskus och ernådde
1229 ett fredsslut på tio år, för
vilken tid till kejsaren avträddes
större delen av konungariket
Jerusalem. Sedan den heliga
staden 1244 åter fallit i de otrognas
händer, tog Ludvig den helige
av Frankrike korset (1248). Han
seglade till Egypten och intog
fästningen Damiette 1249, men
fullföljde ej framgången och
tillfångatogs 1250. Efter att ha blivit
friköpt vistades Ludvig i
Palestina i fyra år men kunde intet
uträtta för den kristna saken.
Under sitt andra K., som gällde
Egyptens lydland Tunis, dog
Ludvig 1270. Hans broder, Karl, och
son, Filip, övertogo då ledningen
och tvungo bejen av Tunis till en
för de kristna fördelaktig fred.
Sedan härefter de mot Orientens
muhammedaner riktade K. upphört,
intogs snart de kristna fästena i
det heliga landet av de egyptiska
mamlukerna. 1291 föll det sista,
Acka. Även från Skandinavien
kommo deltagare i K., särskilt
under 1100-t. Ryktbart är den norske
konungen Sigurd Jorsalafars K.
1107—10. — Genom K. vandes
Europas furstar och ridderskap
att hörsamma påvens befallningar
och att känna solidaritet inbördes
och med kyrkan i kampen mot de
otrogna. K. öppnade även nya
handelsvägar för de italienska
städerna, som, under tävlan
sinsemellan, förvärvade ekonomisk
övervikt inom östromerska riket.
Hierarki och riddarväsen nådde
under K. sin högsta blomstring.
De västerländska kristna trädde
nu i närmare beröring med den
höga bysantinskt-arabiska
kulturen, vilket i Västerlandet
främjade en vetenskaplig forskning med
mer realistisk metod och en
världslig kunskap vid sidan av
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
