Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvävebakterier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1559
Kvävning—v. Kühlmann
1560
Kvävning, andningens
upphörande, betecknas som yttre, då
andningsrörelserna avstanna, som
■inre, då förbränningen i
vävnaderna upphör. Vanl. åsyftas yttre
K. Försvåras 1. förhindras
andningsrörelserna, uppstå andnöd
och stegring av blodtrycket,
varvid hjärtverksamheten blir
långsammare. Senare tillkomma
medvetslöshet, försvagad och
oregelbunden hjärtverksamhet, kramper
och andningsstillestånd åtföljt av
några s. k. terminala andetag.
Symtomen utlösas genom bristen
på syrgas och anhopningen av
kolsyra
(kolsyreförgift-n i n g) i vävnaderna.
Kyano’s [ky-] 1. cyano’s (av
grek. kya’neos, svartblå),
blå-s o t, en blåaktig ton över hud och
slemhinnor, spec. framträdande
på läppar och naglar och beroende
på en övervägande venös
beskaffenhet av blodet, som därav får en
mörkare färg. K. är ett symtom av
dålig blodcirkulation och
uppträder därför alltid vid kvävning och
ofta vid sjukdomar, som skada
hjärtat (infektioner, hjärtfel).
Kyatos [ky’-], grek., mindre
dryckeskärl med ett högt handtag.
Kyaxares [kya’-], omkr. 600
f. Kr. härskare i det mediska
riket, erövrade i förbund med
Na-bopolassar Assyrien.
Kybele [ky’-], en urspr. i
Mindre Asien och spec. i Frygien
dyrkad modergudinna. K. bör
sättas i samband med en gudinna,
som under minoisk tid dyrkats på
Kreta och under namnet Rea levde
vidare i historisk tid. K. är
allmodern, upphovet till växtlighet
och förökning. Växtlighetsguden
Attis — symbolen för naturens
död och återuppståndelse —
för-bindes med henne i kult och myt.
204 f. Kr. infördes officiellt i Rom
dyrkan av K. under namn av
Ma’gna ma’ter, men populär blev
den ej förrän under kejsartiden.
Kiicken [ky’-], Friedrich
Wilhelm, f. 1810, d. 1882, tysk
tonsättare; främst känd genom
en del vokalverk, av vilka några
kvartetter (Hymn till stjärnorna
m. fl.) sjungits även i Sverige.
Kyckling, se H ö n s f å g 1 a r.
Kyd [kidd], Thomas, f. 1557,
d. 1595, engelsk dramatiker. K.,
vars viktigaste arbete är den
bombastiska tragedin The Spanish
tragedy (1586), fick betydelse för
det engelska renässansdramat, i
det han överförde det lärda
uni-versitetsdramat till folkteatern.
Kydi’ppe [ky-], se K 1 e o b i s.
Kydo’nia [ky-], se A i val i
och K an e a.
Kyenlyn [kyn-], se K u n 1 u n.
Kyffhäuser, K i f f h äu s er
[ky’ff-, ki’ffhåjser], bergrygg i n.
Thüringen, Tyskland. På K.
ligger borgruinen Kyffhausen,
anlagd på 900-t., som ofta var
hohenstaufernas residensslott. I
närheten det 1896 uppförda
Kyff-häusermonumentet över kejsar
Fredrik Barbarossa och Vilhelm I.
I K:s s. del Barbarossagrottan,
350 m. lång.
Kyfo’s [ky-] (av grek. lcyfo’s,
krökt), ryggradskr ökning (se
d. o.).
v. Kühlmann [ky’l-],
Richard, f. 1873, tysk
diplomat. K., som bl. a. 1908—14 var
ambassadråd i London och
verkade för en utjämning av de
tyskengelska motsättningarna samt
1916—-17 var ambassadör i
Kon-stantinopel, var aug. 1917—juli
1918 utrikesminister. Han deltog i
fredsförhandlingarna i Brest
Li-towsk (se d. o.) och Bukarest (se
d. o. sp. 747), yrkade kraftigt på
tyskt avsvärjande av alla planer
på territorieannexioner och
råkade härigenom i en konflikt med
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
