Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvävebakterier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1557
Kvävebakterier—Kvävejämvikt
1558
N3H, vilken sistnämnda är ytterst
explosiv. Med syre bildar K. fem
oxider. Kväveoxidul, N2O,
bildas genom upphettning av
am-moniumnitrat och är en färglös
gas med söt smak. Den
underhåller förbränning, så att t. ex. en
glödande sticka fortsätter att
brinna, om den införes i denna
gas. Den kallas lustgas, emedan
den vid inandning verkar
berusande och framkallar
skrattlust och glada känslor. Inandad
i större mängd, åstadkommer den
medvetslöshet. Med vatten bildar
den en syra,
undersalpeter-syrlighet, H2N2O2, vars salter
kallas hyponitri’ter.
Kväveoxid, NO, erhålles, om vissa
metaller, t. ex. koppar, lösas i
salpetersyra. Den är en färglös gas,
som med syre förenar sig till
kvävedioxid, NO2, vilken
bildar rödbruna ångor.
Kväve-t r i o x i d, N2O3, utgör
anhydri-den till
salpetersyrlig-h e t, HNO2, som bildas, om
arse-niktrioxid får inverka på
salpetersyra. Salterna kallas n i t r i’ t e r.
Kalium- och natriumsalterna
användas i stor skala vid
diazote-ringen för framställande av
tjär-färgämnen. Den högsta oxiden är
kvävepentoxid, N2O5,
salpetersyrans anhydrid. (Se
Salpetersyra.)
Kvävebakterier, bakterier,
som förmå assimilera luftens fria
kväve och binda detta i organiska
föreningar. Dylika K. leva i
jorden (ss. Azotoba’cter, se d. o.) och
i rötterna av vissa växter, spec. i
ärtväxternas rotknölar. Då dessa
K. dö, sönderdelas de av dem
bildade äggviteämnena till enklare
föreningar, som sedan
tillgodogöras av högre växter. Se vid. A s
-similation. — I samband
med K. kunna salpeter- 1.
nitrifikatio’nsbakte-
r i e r n a behandlas. Av dessa
oxidera nitri’ tbakterier’
ammoniak till nitrit, som sedan
av nitr a’tbakterier
oxideras till nitrat (salpeter). Hela
denna process kallas
nitri-fikation 1.
salpeterjäs-n i n g. Ammoniaken uppkommer
genom sönderdelning av
äggviteämnen i döda djur och växter
under inverkan av
mikroorganismer ; även genom
ammoniak-jäsning (t. ex. i gödsel) av
urinämne (under inverkan av
olika bakterier). Genom denna
serie av processer överföres alltså
äggviteämnenas kväve till
nitra-ter, vilka sedan på nytt upptagas
av växterna. Då högre växter
vanl. kunna upptaga kväve endast
i form av nitrat, äro
salpeterbakterierna i jorden av största
betydelse för växtlivet och av mycket
stor ekonomisk vikt. Dessa
bakterier erhålla genom nitrifikationen
den energi, de behöva för sin
kol-syreassimilation (jfr
Assimilation). — En mot
nitri-fikationsprocesserna motsatt
verkan utövas av andra bakterier,
vilka reducera nitrat, så att
ammoniak 1. fritt kväve uppstå som
slutprodukter
(denitrifika-t i o’ n).
Kvävebalans, se
Ämnesomsättning.
Kvävefria extraktfvämnen,
inom fodermedelsanalysen
begagnat uttryck för smältbara
kolhydrater, pektinämnen, i eter ej
lösliga organiska syror m. m.
Mängden av K. beräknas vanl. genom
att från 100 subtrahera summan
av procenttalen för kvävehaltiga
ämnen, fett, växttråd, aska och
vatten. Jfr Fodervärde och
tab. till Fodermedel.
Kvävejämvikt, se
Födoämnen och
Ämnesomsättning.
Ord, som ej återfinnas under K, torde §öka§ under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
