Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Käla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Käla—Källs-Nöbbelöv
38
Käla (av ty. Kehle, strupe, jfr
H ä 1 k ä 1), förse ett föremål,
t. ex. ett listverk, med en
ränn-formig fördjupning.
Käle, se Tjäle.
Kälkborgare, eg. invånare i
Kälkestad, i 1800-t:s litteratur
en motsvarighet till vår tids
Grönköping;
genomsnittsmänniska med små intressen och utan
högre vyer.
Kälke, dels ett arbetsfordon (se
Släddon), dels ett sportredskap.
Sportkälkar äro för balansens och
styrningens underlättande lågt
byggda och äro i regel avsedda
för en enda person, som liggande
på sidan styr K. med ena benet.
En vid tävlingar ofta använd typ
är den mycket lätta, låga
amerikanska sk e’ 1 e t on kälken,
som utvecklats ur den
kanadensiska t o b o’ g g a ji, urspr. ett
tunt, i framändan högt
uppbrät-tat bräde av hårt träslag. Den
vanl. c: a 3 m. långa b o b
-kälken (eng. bobsleigh) är låg
och bred samt uppbäres av två
par medar, av vilka det främre är
styrbart med ratt 1. svängel och
linor. Den är avsedd för ett
flertal personer, som under åkningen
sitta bakåtlutade. En K., som på
landsbygden användes till såväl
arbets- som sportbruk, är
drogen, som är försedd med 4 stakar
och vilken vid backåkning kan
styras med benet av en bakpå
stående person 1. med en släpande
slana. Sparkstöttingen är
en förbättrad drög med endast
tvä stakar, förenade med en
tvärslå, och bakåt förlängda medar,
numera vanl. av stål.
Källa, ställe, där grundvattnet
(se d. o.) träder i dagen. De flesta
K. äro kalla (-J- 3°-(-10° C. i
Sverige). Varma källor 1.
termer fä sitt vatten från
områden med inre jordvärme. En
del av dem äro springkällor (jfr
G e j s e r). — Vissa K.,
hälsokällor, ha fätt användning i
medicinen (se Brunns- och
badorter). — Se ock
Bergolja sp. 1333 och Gaskälla.
Källa, socken i Kalmar 1.
(Öland), jämte Högby pastorat i
Växjö stift. 615 inv. — Den
gamla, nu öde kyrkan är en typisk
öländsk medeltida försvarskyrka.
Källby, socken i Skarab. 1.,
jämte Broby, Skeby och
Hange-lösa pastorat i Skara stift. 660
inv.
Källdyrkan, en av de mest
spridda naturkulter, grundar sig
framför allt på uppfattningen av
källsprånget ss. livgivande och ss.
en förbindelseled med den
underjordiska världen. Den grekiska
mytologins vattennymfer,
najaderna, uppfattades företrädesvis
ss. källnymfer. Heliga
källor och offerkällor ha
ingått i den folkliga kulten inom
såväl forntida som senare
religioner. Med kristendomen följde till
en början, att man ”kristnade”
de hedniska källorna genom att
t. ex. döpa en Torskälla till S:t
Sigfrids källa. K. är ofta knuten
till tempel och orakelplatser, och
flera kristna kyrkor (Dalby i
Skäne, Sänga i Ångermanland)
äro uppbyggda över gamla
offerkällor.
Källeryd, socken i Jönköp. 1.,
jämte Åsenhöga pastorat i Växjö
stift. 660 inv.
Källfallsfältet, se R i d d a r
-hyttan.
Källna, socken i Kristianst. 1.,
jämte östra Ljungby pastorat i
Lunds stift. 565 inv.
Källsjö, socken i Hall. 1., jämte
Fagerred och Ullared pastorat i
Göteborgs stift. 380 inv.
Källs-Nöbbelöv,
Kells-Nöbbelöv, socken i Malmöh.
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
