Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Lagga—Lagman
150
Lagga, socken i Sthlms L,
jämte östuna och Fundbo
pastorat i Uppsala stift. 730 inv.
Laggdike, se Avdikning.
Laggkärl (förleden lag g av ett
indoeuropeiskt ord med
grundbetydelsen skära; alltså eg.
inskärning), tunnor, såar o. a.
kärl, framställda av s t ä v e r 1.
1 a g g a r, ämnen av ek 1. bok
(för täta kärl) 1. av furu, gran
1. lärkträ (för halvtäta kärl).
Stäverna basas i ånga och formas
medelst pressning; deras ändar
infogas i runda skåror i de av
tunna bräder hopfogade
bottnarna. L. sammanhållas av tunnband
av hassel, pil 1. björk, för större
kärl av helsvetsade järnband.
Lagkommissionen, den
kommitté av elva personer, som 1686
tillsattes av Karl XI för en
revision av Kristoffers landslag. En
dylik revision hade varit en under
hela 1600-t. aktuell fråga, för
vilken kommissioner gång efter
annan tillsatts. I 1686 års L. fick
varje medlem en balk att
utarbeta. L:s ordf, blev 1686 E.
Lindschöld (se d. o.), 1690 N.
Gyldenstolpe och 1710 G.
Cron-hielm (se d. o.). Det i början
tämligen långsamt fortskridande
arbetet kunde först 1723
framläggas för ständerna, som tillsatte
en granskningskommission, och
1734 antogs förslaget definitivt.
1734 års lag, den ännu i dag i
sina huvuddrag gällande, är ett
juridiskt och stilistiskt
mästerverk för sin tid. L. fungerade som
lagförklarande myndighet till
1784.
Lagkommittén, en på
ständernas begäran 1811 tillsatt
kommitté med uppgift att framlägga
förslag till ny allmän civil- och
kriminallag. Förslag till civillag
framlades 1826. förslag till
kriminallag 1832. L:s förslag
under
kastades av en 1841 för detta
ändamål tillsatt lagberedning (se
d. o.) granskning och antogos
ej i sitt ursprungliga skick men
blevo av stor betydelse för det
följande lagstiftningsarbetet.
Lagligt betalningsmedel,
sådana penningar (mynt och
sedlar), vilka i landet ha laglig
betalningskraft, d. v. s. som en
fordringsägare är skyldig godtaga
som betalning för skuld. De enl.
lagen om rikets mynt 30 maj 1873
präglade guldmynten äro L. i
förhållande till vem som helst och i
vilket belopp som helst. Betr,
skiljemynt gäller, att envar är
berättigad att vid betalning till
statens kassor lämna skiljemynt
till obegränsat belopp. Ingen
annan än staten är emellertid
skyldig att i en betalning mottaga
högre belopp än tjugu kr. i 2- och
1-kronestycken, fem kr. i mindre
silvermynt 1. kopparnickelmynt
och en krona i brons- 1. järnmynt.
Norska och danska skiljemynt,
som på grund av
myntkonventioner tidigare varit L. även i
Sverige, ha fr. o. m. 6 okt. 1924 icke
längre denna egenskap.
Laglott, den del av en persons
kvarlåtenskap, som lagligen
tillkommer bröstarvinge 1.
adoptivbarn och varöver arvlåtaren med
sådana arvingar icke genom
testamente får förfoga.
Lagläsare, se Lagman.
Laglösa köpung, medeltida
namn på Köping.
Lagman, det högsta ämbetet i
den äldre nordiska
landskapsför-fattningen. L:s ålder är omstridd.
Urspr. funnos trol. L. i
Götalandskapen, där de länge uppträdde
ss. böndernas utvalde
representant gentemot konungen. Under
äldre medeltiden synes ämbetet
ha spritt sig till Svealandskapen.
Här tillsattes L. trol. av konung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
