Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Lagmansered—de La Gorce
152
Lago Maggiore med Isola bella.
en och. företrädde denne ss.
tingets ordf. L:s uppgift var att
på landstinget föredra lagen
(urspr. ur minnet, lagsaga)
samt att tolka densamma och leda
rättegångs- och andra
förhandlingar (se L a g m a n s r ä 11).
L. togos ur stormannaätterna och
voro ofta rådsherrar. Härigenom
blev lagmanssysslan snart ett
slags förläning, varvid L:s
funktioner sköttes av vikarier,
lagläsare. Ofta utdelades titeln L.
till förtjänta domare utan att
därmed följde något ämbete. —
Om L. 1. lagsagomannen
på Island se A 111 i n g. L. funnos
även i Norge (trol. ej före
1100-t.) men ej i Danmark 1. på
Gotland.
Lagmansered, socken i Älvsb.
1., jämte Stora Mellby, Magra
och Erska pastorat i Skara stift.
730 inv.
Lagmansrätt var fordom en
lantdomstol, vilken fungerade ss.
mellaninstans mellan häradsrätt
och hovrätt. Urspr. bestod L. av
lagman och hela tingsmenigheten.
I st. f. menigheten trädde
småningom lagmansnämnden,
bestå
ende av nämndemän från
lagsagans häradsrätter. De ting, vid
vilka L. dömde, kallades
lag-m an sti ng.L. avskaffades 1849.
Lagmansö, gods i Vadsbro skn,
Södermani. 1., fideikommiss inom
frih. ätten Falkenberg. Slottet
uppfördes på 1760-t. och
restaurerades på 1860-t.
La’go, ital. (av lat. la’cus),
sjö, ingår i många sjönamn.
Lago’a Santa-rasen [-sabp],
en förmodad primitiv förindiansk
ras, uppkallad efter en grotta vid
Lagoa Santa i Minas Geraes,
Brasilien, där man 1843 fann kranier
(liknande sedan funna även i
andra grottor i Öst-Brasilien).
Enl. nyare undersökningar kunna
dessa emellertid härröra från de
ännu i dessa trakter boende
boto-kuderna.
Lago Maggiore [la’gå [-mad-djå’re],-] {+mad-
djå’re],+} den västligaste av de
stora italienska alpsjöarna, till en
mindre del belägen inom Schweiz.
212 kvkm., 197 m. ö. h. L.
genom-flytes av Pos biflod Ticino. L. är
den längsta av de italienska
alpsjöarna men trots namnet, ”den
större sjön”, betydligt mindre än
Gardasjön. Omgivningarna äro
bekanta för sin naturskönhet, sitt
skyddade läge och milda klimat;
flera kurorter ligga vid
stränderna. — IL. ligga de fyra B o r
-romeiska öarna, tillhörande
familjen Borromeo. Mest berömda
äro Isola madre och framför
allt Isola bella (Vackra ön),
en urspr. kal klippö med genom
konst anlagda yppiga
terrassträdgårdar och ett praktfullt
1600-talsslott.
de La Gorce [dolagå’rs],
Pierre, f. 1846, fransk
historiker, 1914 led. av Fr. akad. Till
hans förstlingsverk Histoire de la
seconde République franqaise (2
dir, 1887) ansluter sig den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
