Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskrona och Hälsingborgs järnvägar (L. & H. J.) ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205 Landskrona o. Hälsingborgs järnv.—Landsmålsalfabetet 206
Landskrona och Hälsingborgs
järnvägar (L. & H. J.), två
normalspåriga järnvägslinjer,
Landskron a—E s 1 ö v, 31,6
km., och Hälsingbor g—
Billeberga, 27,8 km. öppnade
för trafik 1865. Äg. Landskrona
—Eslövs järnvägs a. b. och
Hälsingborg — Landskrona — Eslövs
järnvägs a. b. Trafikeras
gemensamt med Säbyholms järnväg.
Landsköldpadda, se C r y p
-t o d i r a sp. 1489.
Landsköp benämndes fordom
sådan handel på landsbygden,
som var förbjuden på grund av
städers, köpingars och
marknaders uteslutande privilegier på
nästan all köpenskap. Redan
under Magnus Ladulås framkom
efter tyskt mönster den
grundsatsen, att bönderna skulle
avyttra alla sina varor och inköpa
alla sina förnödenheter i närmaste
handelsberättigade samhälle.
Förbudet mot L., som var
synnerligen hindersamt för bönderna,
upprepades och skärptes gång
efter annan men överträddes ofta,
bl. a. på olaga marknader, och
åsidosattes delvis genom
undantagslagstiftning. Fullt tillåtet
blev L. först genom
förordningarna om utvidgad näringsfrihet
1846 och 1864.
Landslag, allmän lag för
landsbygden, var gällande i
Sverige omkr. 1350—1734.
Folkungarnas viktigaste insats i svensk
historia är deras målmedvetna
strävan att skapa en verklig
riksenhet med en likformig
rättsordning. Redan Birger Jarl gav
föreskrifter, som avsågo att vara
lag för riket, t. ex. lagen om
döttrars arvsrätt och
edsöres-lagarna. En fullständig, för hela
rikets landsbygd (jfr
Stadslag) gällande lag blev införd av
Magnus Eriksson under åren
när
mast före 1350. Lagen
utarbetades av en kommission, vari dels
ett antal andliga, dels
lagmännen i Västergötland, Värmland
och Småland hade säte. Till grund
lades huvudsaki. Upplands- och
östgötalagarna, vilka voro de
främsta representanterna för var
sin grupp av landskapslagar (se
d. o.). På grund av prästerskapets
motstånd vid ett möte i Örebro
1347 erhöll L. ingen kyrkobalk.
Ung. ett årh. senare blev denna
Magnus Erikssons
landslag lätt överarbetad och i några
punkter utökad, så att en ny lag,
Konung Kristofers
landslag, kom till stånd. De två
lagredaktionerna voro samtidigt i
användning, till dess genom
tryckning av Kristofers landslag 1608
denna fick ett otvetydigt
erkännande. Vid sin sida tolererade
dock L. i stor utsträckning dels
sedvanerätten, dels stadslagens
rättsregler, vilka även på landet i
vissa fall blevo tillämpade.
Sed-vanerättens regler, som ofta
härstammade från någon av
landskapslagarna, inflöto ofta i
handskrifter av L., så t. ex. i den s. k.
mellersta lagen, som upptog
Upplandslagens arvsbestämmelser. Då
prästerna efter reformationen
fingo bilda familj och behövde en
arvsordning, tillämpades icke L.
utan stadslagens regel om
arvsrätt för syster lika med broder.
Mot slutet av 1600-t. infördes L.
i de erövrade landskapen (utom
Jämtland och Härjedalen). Den
ersattes i hela riket av vår ännu
gällande allmänna lag av 1734.
Jfr Lagkommissionen.
Landsmål. 1. Se Folk mål.
— 2. L. (no. landsmaal), se
Norska språket.
Landsmålsalfabetet kallas ett
fonetiskt alfabet (se d.
o.), som pä grundvalen av ett 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
