Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskrona och Hälsingborgs järnvägar (L. & H. J.) ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Landsmålsarkivet—Landsorganisationen
208
offentliggjort alfabet av K. J.
Sundevall 1879 framlades av
sedermera prof. J. A. Lundell, till
bruk för dialektuppteckning
särskilt i Sverige. Grundstocken av
L:s tecken utgöres av det
latinska alfabetet i dess vanliga
kur-siva form; särskilt en mängd
konsonanter äro oförändrade.
Stora bokstäver nyttjas ej. Var
och en av de vanliga bokstäverna
uttrycker blott en bestämd
ljudskiftning; sålunda betecknar
a blott det öppna a-ljudet i hatt,
e blott det spetsiga e-ljudet i veta,
vett (Götalandsuttal), l blott
riksspråkets tunna Lljud, g och k
endast de ”hårda” ljuden. För
närstående 1. i riksspråket eg.
obetecknade ljud (tje-, sje-ljud
m. fl.) skapades modifikationer
av de vanliga bokstäverna. Och
därvid fick man ofta
proportionella serier av både ljud och
tecken. I mindre mån gäller detta
vokalerna; dock utgår här
typografiskt t. ex. från grundserien a
(se ovan) — o (i L. öppet å-ljud,
ss. i de kontinentala
kultur-språken) — u (”europeiska”
M-ljudet i ty. husen) serien
a — o — u — ljuden i resp.
hat, hot och hut; och a, o
beteckna ljud, som ligga mellan a och a,
resp, mellan o och o. Bland
konsonanttecknen får man serier som
dessa: d, t, n, s, l (vilka ha sina
vanliga ljudvärden) —
^-ljuden i resp, jord, kort, barn,
kors, sorl (om r ej höres) — d,
G n. S, ? W > vilka beteckna s. k.
kakuminala ljud, varvid det sista
är det bekanta ”tjocka” l (se
K ak u m in al). L. undviker att
genom fristående tecken ange
kvalitativa egenheter hos själva
artikulationen. Den vanliga
skriftens prickar m. m. ha slopats: för
i, å, ä, ö skrives ?, a, æ, ø; detta
delvis därför, att man velat
förbehålla platsen ovanför typen åt
accenterna. Så betecknar i, i, i ett
(spetsigt) i med resp, akut, grav
och cirkumflekterad accent. Den
s. k. musikaliska accenten
(melodin) kan blott ofullkomligt
betecknas, delvis enär den är svår
att bestämma och äger mycket
individuell natur.
Kvantitets-tecknen placeras under typerna:
1, t anger långt, resp, halvlångt
i; korthet lämnas obetecknad.
Likaså vid konsonanter: l är =
ll, p = pp o. s. v. — För mindre
noggrann beteckning finnes ett
s. k. grovt L., där blott vissa av
de säregna typerna nyttjas.
Landsmålsarkivet, central för
dialektforskningen i Sverige
(utom Skåne, Blekinge, Halland
och Bohuslän), grundlagt i
Uppsala 1914. Till L. ha överlämnats
äldre Uppsalasamlingar, bl. a.
sådana, som hopbragts av
landsmålsföreningarna. L. har egen
personal och egen styrelse
(”Undersökningen av svenska
folkmål”) och åtnjuter anslag av stat
och landsting. Även
uppteckningar rörande folktradition, ortnamn
etc. ingå i L. Se även F o 1 k m å 1.
Landsmålsföreningar, se
F o 1 k m å 1 sp. 266.
Landsorganisationen i
Sverige, en 1898 bildad
centralorganisation för de svenska
reformistiska fackförbunden. Om dess
uppgift och omfattning se F a c k
-föreningar sp. 1352 och 1354.
L: s verksamhet ledes av 1 a n d s
-sekretariatet i Sthlm, som
består av 7 personer, valda av
kongressen, den högsta
beslutande myndigheten, vilken
omfattar 250 av de anslutna
förbunden, i proportion till dessas
medlemsantal, valda ombud. Mellan
kongressens sammanträden
hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
