Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappeenranta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Lappeenranta—L’appétit vient en mangeant
250
historien om huru angränsande,
starkare folk småningom uppdela
och besätta en primitiv folkstams
territorium och även i materiellt
och andligt avseende kraftigt
inverka på dess kultur samt
t. o. m. förorsaka språkbyte.
Processen börjar i en avlägsen
urtid, då finska ”tjuder”, om
vilka L:s sägner ännu ha mycket
att berätta, härjande rycka in i
L:s dåtida land, kanske det inre
Finland nedåt Saima och Ladoga
och de angränsande delarna av
Ryssland bortåt Onega; till denna
tid får man trol. förlägga även
upptagandet av L:s nuv. språk i
st. f. deras förutvarande, för oss
okända ”protolapska” idiom. Från
nordborna (jfr ovan) ha L. under
tidernas lopp upptagit otaliga
kultur- och språkelement. Fr. o. m.
500-t. nämnas L. allt oftare i
litteraturen under namnet
”skridfinnar”, d. v. s. skidåkarfinnar.
Nordbornas framträngande till
is-havstrakterna medförde så
småningom även upptagande av
”skatt” av L. och politisk
supre-mati över dem längs Nord-Norges
kust. Från s.ö. fortsatte alltjämt
finnarnas framträngande; L.
kom-mo även i beröring med kvänerna
(se d. o.), föregångare till de
likaledes finska birkarlarna (se d. o.),
efter vilkas huvudstationer vid
Kemi, Torne, Lule och Pite älvars
mynningar de äldsta
”lappmarkerna” ha sitt namn. Medelbart
blevo birkarlarna viktiga hjälpare
vid utbredandet av den svenska
statens herravälde över de n.
trakterna. På liknande sätt blevo
ka-relerna föregångare för ryssarnas
pretentioner på herravälde över
Bottniska vikens n. stränder och,
med större framgång, på Ishavets
kust; ryssarna själva synas först
på 1200-t. ha framträngt till
Ishavet. De nordligaste L. blevo på
detta sätt till slut skattskyldiga
under tre riken, de sydligare ofta
under två. De intrasslade
förhållandena löstes för
Sverige—Norges vidkommande först med den
nuv. gränsens fastställande 1751
och i fråga om Norge och
Ryssland 1826; Finland och därmed
de finska lappmarkerna hade då
sedan 1809 tillhört Ryssland.
I det politiska herraväldets spår
följde, ehuru sent, ett intensivare
ekonomiskt utnyttjande av
lappmarkerna och därmed i många
fall även ett undanträngande av
L:s hanteringar. I de svenska
lappmarkerna började
bergsbruket på 1630-t.;
nybyggesanlägg-ningar följde och blevo under
1700-t. allt allmännare; med den
nutida industrins och
järnvägarnas ankomst har den forna
skillnaden mellan Lappmarken och
det nedre landet till största
delen utplånats. Nybyggesväsendet
åstadkom slitningar mellan
nomader och jordbrukare och
nödvändiggjorde därför under 1800-t.
och vår tid ett alltmera
omfattande lagstiftningsarbete; ny lag
rörande renskötseln är 1925
under slutlig omprövning. De
svenska L:s gamla privilegium
att alltjämt begagna sina till
Norge fallna betesmarker har
medfört svårigheter på andra sidan
gränsen och flera decenniers
förhandlingar med Norge, vilka
resulterat i en konvention av 5 febr.
1919. Liknande urgamla
rättigheter vid de i jämförelsevis sen
tid tillkomna gränserna mellan
Sverige och Finland och Norge
och Finland ha avklippts genom
gränsspärrningar 1889, resp. 1852.
La’ppeenranta [-pen-], se
Villmanstrand.
L’appétit vient en mangeant
[lapeti’ vjägt ag magja’p], fr.,
”aptiten kommer, medan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
