Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Lilit—Liljefors
514
V å r f r y 1 e), Lilia’ceae och
Tac-ca’ceae ( jfr A r r o w - r o t).
Lflit, namn på en av
judendomen ur babylonisk folktro
övertagen kvinnlig stormdemon, i G.
T. omtalad i Jes. 34: 14 (namnet
av sumeriskt lil, storm). L.
fram-ställes i judendomen också ss.
Adams första hustru och moder
till demonerna på jorden.
Li’lium, liljor, växtsläkte
(fam. Lilia’ceae), lökväxter, vanl.
högväxta, med klockformiga,
välluktande blommor. Sedan
gammalt odlade i Sverige äro L.
ca’n-didum, vit lilja, med stora,
vita blommor, L. bulWferum,
brandlilja (även kallad
kejsarkrona, jfr F r i t
il-l a r i a), med stora, brandgula
blommor, och L. ma/rtagon,
k r o 11 -1 i 1 j a, med mindre,
rödgredelina, mörkfläckiga blommor
med tillbakarullade kalkblad. De
två sistnämnda finnas stundom
förvildade. Vita liljan var i det
gamla Rom liksom under
medeltiden en högt skattad
prydnadsväxt. Även andra arter odlas.
Liljor fordra vid odling väl dränerad
jord (i boningsrum djupa
krukor), rätt mycket vatten,
be-skuggning av marken men ej av
blad och blommor. Blomma på
hög- och eftersommaren.
Lilja. 1. Se L i 1 i u m. — 2. Ett
särskilt under medeltiden
förekommande ornament i form av en
stiliserad L., använd inom
heral-diken (se Fransk lilja) men
även i stor utsträckning inom
konsthantverket och konsten. I
särskilt rik utformning
förekommer L. å en under 1100-t.
företrädesvis i Västergötland utbredd
gravstensform, de s. k. 1 i 1 j e
-stenarna (se ill. till
Gravvård sp. 1475).
Liljebaggar, skalbaggar av
fam. Bladbaggar, vilkas larver
Katt och bofink. Målning av Bruno
Liljefors. (1885, Nat. mus.)
leva pä liljeväxter. Rätt allmänna
äro Lilio’ceris UTii, svart med
gulröda täckvingar och halssköld,
längd 6—8 mm., skadedjur på
trädgårdsliljor, och Lilwceris
mer-di’gera, ovan röd, under svart,
längd 6—7 mm., på Convalla’ria
och lök.
Liljebanéret, den forna franska
nationalflaggan, prydd med
bourbonernas ättemärke, heraldiska
liljor i guld på vit botten. L.
ersattes under revolutionen med
trikoloren, återupplivades under
restaurationskonungadömet och
blev vid planerna pä monarkins
återinförande på 1870-t. den
ömtåligaste förhandlingspunkten
(jfr Frankrike sp. 522).
Liljefors. 1. Bruno L., f.
1860, målare. Efter
akademistudier 1879—82 besökte L. på
1880-t. Düsseldorf och Paris, där
han lärde mycket av franskt
fri-luftsmåleri. Sedan dess har han
varit bosatt i Sverige, huvudsaki.
i Sthlms skärgård. L:s stora
produktion omfattar nästan uteslu-
17. — L e x. VII. Tr. 9. 11. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
