Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linnerhielm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
Linnerhielm—Linrepa
582
ämbetsman, expeditionschef i
civildepartementet 1911,
hovrättsråd i Svea hovrätt 1912,
konsultativt statsråd i Hammarskjölds
ministär febr. 1914—mars 1917,
regeringsråd 1917, landshövding i
Jämtl. 1. 1923. L. har anlitats i
flera offentliga utredningsarbeten
(bl. a. ss. ordf, i kommittén för
polisväsendet 1921—22 och i
be-sparingskommittén 1923—25).
Linnerhielm, Jonas Carl,
f. 1758, d. 1829, kansliråd,
hem-bygdsskildrare och etsare, elev av
Martin. Hans Bref under resor i
Sverige (1797; nya saml. 1806
och 1816) präglas av romantiskt
färgad naturkänsla och
illustreras av förträffliga små
landskaps-etsningar.
Linneryd, socken i Kronob. 1.,
pastorat i Växjö stift. 2,570 inv.
Linneskav, se C h a r p i.
Linnésällskapet, se
Svenska Linnésällskapet.
Linning, Kristian
Arvid, f. 1781, d. 1843, bildhuggare
och keramiker, övertog 1815
ledningen av den på 1790-t. anlagda
lergodsfabriken vid Ulvsunda
utanför Sthlm, där han med
framgång sökte efterbilda det engelska
s. k. wedgewoodporslinet.
Linnquist, Hilding, f. 1891,
målare. L., som i sina tidigare
arbeten visar starka intryck av
Ernst Josephsons verk från
sjukdomstiden, har senare i en naivt
berättande stil och med poetisk
känsla tolkat enkla vardagsmotiv.
Han är den främste
representanten för naivismen (se d. o.) i
modernt svenskt måleri.
Linnström, Karl
Hjalmar, f. 1836, d. 1914,
bokförläggare, 1862—84 chef för L. J.
Hier-tas bokförlag. L. utgav Svenskt
boklexikon för 1830—65 (2 dir,
1867—84; jfr Bibliografi).
Lino’leum (av lat. li’num, lin,
och oTeum, olja), av linolja,
hartser samt korkpulver 1. trämjöl
beredd massa, huvudsakl. använd
till golvbeläggning (1 i n o 1 e u
m-1. korkmattor). Bindeämnet
utgöres av 1 i n o x y’ n, en hård
och seg massa, som erhålles genom
oxidation av linoljan. Linoxynet
blandas med harts till 1 i n o
-leumcement, som vid
mattfabrikationen finfördelas och
intimt blandas med korkpulver 1.
trämjöl, varefter blandningen
medelst uppvärmda valsar utbredes
på juteväv i ett 2—10 mm. tjockt
lager. Den så erhållna, enfärgade
mattan kan mönstras medelst
tryckning med oljefärg.
Granitmattor framställas av
kornad linoleummassa i två 1. tre
färger, som pressas mot juteväv
av valsar, som arbeta utan
friktion. Mattor med genomgående
mönster, s. k. i n 1 a i d,
framställas med hjälp av schabloner, med
vilka massa i olika färger
pålägges juteväven. L. uppfanns 1863
av engelsmannen F. W a 11 o n.
Linoleum a. b. Forshaga,
Göteborg, grundat 1896,
tillverkar linoleum och linoleummattor.
Lino’leumsnitt, se Träsnitt.
Linolja, se Lin.
Linoljesyra, C18H32O2, en syra,
som i form av glycerid ingår i
linolja och andra torkande oljor.
Lino’ng (fr. linon, av lin, lin),
fint bomullstyg, glesare än batist
(se d. o.), urspr. tillverkat av lin.
Linotype [lajnata’jp] (eng., av
lat. Wnea, linje, och ty’pus,
avtryck, bild), se S ä 11 m a s k i n.
Linoxy’n, se Linoleum.
Linpolygo’n, den rätliniga
figur, som bildas av en böjlig,
viktlös lina, vilken i vissa
punkter påverkas av givna krafter. L.
har stor betydelse inom
grafosta-tiken (se d. o.).
Linrepa, se Lin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
