Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litauen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
609 Litauen -> 610
och arkeologiskt museum. —
Historia. L. antages ung.
motsvara platsen för baltiska
folkstammens urhem, varifrån
letterna och andra stammar utvandrat,
medan litauerna kvarbodde. De
omfattade länge sin hedniska
religion och utsattes på 1200-t. för
korståg från Tyska orden. Vid
1200-t :s mitt lyckades
Mindo-ve (d. 1263) för en tid samla de
splittrade stammarna till ett
en-hetsrike samt besegra
ordensrid-darna vid Durben. Enhetsverket
fullföljdes av storfurst G e d i
-min (1315—40). Denne
erövrade Kiev och stora delar av
Ukraina samt grundade Wilna,
L:s historiska huvudstad. Detta
väldiga rike, som sträckte sig till
Svarta havet, delades mellan hans
söner, av vilka Keistutis, L:s
nationalhjälte, och Algir d as
voro de dugligaste. Algirdas son,
Jogaila (Jagello, 1377—
1434), gifte sig med Hedvig av
Polen, kröntes 1386 till polsk konung
samt kristnade L. Han strävade
efter att förena L. med Polen,
men hans planer omintetgjordes
av den kraftfulle Vitantas
(1392—1440), Keistutis son, som
hävdade L:s självständighet.
Under hans regering hade L. sin
glansperiod. Under trycket av den
ryska expansionspolitiken slöts en
union med Polen i Lublin 1569
på grundval av gemensamhet i
konungaval, senat och riksdag.
Samtidigt avskildes Volynien och
Podolien från L. och lades under
Polen. L: s följande historia till
slutet av 1700-t. sammanfaller
med Polens (se d. o.). Vid
Polens andra och tredje
delningar 1793 och 1795 kom större
delen av L. till Ryssland; en
mindre del tillföll Preussen men
införlivades 1807 med
stor-hertigdömet Warszawa och 1814
med Ryssland. Litauerna
understödde 1830 och 1863 de polska
upproren. En följd av det senare
upproret var konfiskering av en
mängd gods och förbud att trycka
tidningar och böcker på litauiska,
vilket förbud först 1904
upphävdes. 1800-t:s senare hälft blev
dock det nationella och litterära
uppvaknandets tid. Under ryska
revolutionen 1905 sammanträdde
en litauisk folkrepresentation,
sei-mas, i Wilna och krävde autonomi
för de ryska guvernementen Wilna,
Grodno, Kowno och Suwalki.
Sedan tyskarna under världskriget
1915 erövrat större delen av det
svårt för härjade L., fingo
frihetssträvandena ny fart, och hösten
1917 sammanträdde en litauisk
lantdag i Wilna. Ett statsråd,
ta-ryba, valdes och proklamerade
L:s självständighet. En tysk plan
att anknyta L. till Preussen och
upphöja en tysk furste till L:s
konung skrinlädes efter
centralmakternas nederlag, och i okt.
1918 konstituerades en litauisk
regering i Wilna. April 1919
valdes A. Smetona till president.
Den nya statens gränser voro då
helt obestämda, och det
återupprättade Polen arbetade på att
återvinna sitt forna välde över L. Den
tilltänkta huvudstaden Wilna
erövrades jan. 1919 av
bolsjeviker-na, som i april fördrevos av
polackerna men återvände juli 1920
vid sin stora offensiv mot Polen.
De slöto 20 juli fred med L., som
bl. a. erhöll staden och större
delen av guv. Wilna. Kort härefter
utbröt konflikt mellan L. och
Polen, som också eftertraktade
Wilna. Tvisten hänsköts till N.
F. Ett vapenstillestånd 7 okt. s. å.
i Suwalki uppdrog en
demarka-tionslinje, som åt Polen
inrymde ett betydande område ö. om
Grodno och s. om Wilna. Men
20. — L e x. VII. Tr. 14. 12. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
