Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litauen - Litauiska språket och litteraturen - Litchiplommon - Lit de parade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611 Litauiska språket och litteraturen—Lit de parade 612
innan denna överenskommelse
trädde i kraft, bemäktigade sig
polske generalen Zeligowski på
eget initiativ Wilna med område
9 okt. N. F. föreskrev först
folkomröstning men kunde icke förmå
Zeligowski att rymma fältet för
en internationell neutral
ockupa-tionsarmé. Efter fruktlösa
ansträngningar att finna en lösning
rekommenderade N. F. 3 febr. 1923
provisoriskt fastställande av
status quo, ett beslut, som gillades
av Polen men avvisades av L.
Polen vädjade då från N. F. till de
allierades högsta råd. Detta
beslöt 15 mars att sanktionera den i
febr. ss. provisorisk betraktade
linjen ss. definitiv med några
mindre ändringar. L. upprepade
sina protester inför N. F., men
hittills förgäves. Ett för L. bättre
resultat uppnåddes i fråga om
Memelområdet (se M e m e 1). I
det inre har ett omfattande
återuppbyggnads- och
nydaningsar-bete pågått. 1920 sammankallades
en konstituerande församling,
som utarbetade en författning och
valde A. Stulginskis till L:s
president. Utländskt, särskilt
engelskt, kapital har insatts i
L:s trävaruindustri. Sedan 1921
är L. led. av N. F.
Litauiska språket och
litteraturen. Litauiskan hör till
den baltiska grenen av den
baltisk-slaviska språkgruppen (se
Indoeuropeiska språk)
och talas av omkring 2 mill.
människor, huvudsaki. i det nuv.
Litauen och angränsande delar av
Polen. De viktigaste dialekterna
äro zemaitiska
(samogi-tiska) längst i n. samt
höglitauiska 1. den egentliga
litauiskan. Jämte lettiskan (se
Lettiska språket och
litteraturen) har litauiskan
bevarat en ålderdomligare
karak
tär än något annat levande
indo-europeiskt språk. De viktigaste
källorna för vår kännedom om
lettiskans och litauiskans äldre
utvecklingsskeden äro, då inga äldre
skriftliga minnesmärken finnas
än från 1400-t., de lånord, som i
mycket ålderdomlig form bevarats
i finska språk. — Den litauiska
litteraturen ägde under
medeltiden en rik skatt av
profandikter, dannos, av lyriskt och episkt
innehåll, vilka föredrogos till
musik. Av dessa äro endast de
lyriska bevarade och blott i sena
uppteckningar. Den tryckta
litteraturen från 1500- och 1600-t.
bestod huvudsaki. av religiösa,
protestantiska och katolska,
propagandaskrifter. Först på 1700-t.
uppstod en skönlitteratur, som
inleddes av C h. D o n a 1 i’ t i u s’ (f.
1714, d. 1780) hexameterpoem De
fyra årstiderna, där Litauens
natur och folkliv åskådligt
skildrades. Av större betydelse var dock,
att den lyriska folkdiktningen då
började publiceras (första gången
1745 i tysk övers.) och
uppmärksammas av de tyska
förromantikerna. Under 1800-t. framträdde
en rad författare, bl. a. biskop
A. Baranowski (d. 1902),
även verksam som språkforskare,
och V i n c a s Kudirka (f. 1858,
d. 1899), som samtidigt var
novellförfattare, kompositör och
politisk publicist. Även en livaktig
tidningspress uppstod. Efter
Litauens frigörelse har litteraturen
präglats av en viss avmattning.
Litchiplommon, 1 i t c h i [-[li’t-tji]-] {+[li’t-
tji]+} 1. ly-chee, kin. [1 a’j [–tji],-] {+-
tji],+} kinesiska plommon,
frukterna av ett kinesiskt träd,
Litchi chine’nsis (fam.
Sapinda’-ceae). L. ha torrt, vårtigt skal,
som omsluter ett frö med ätligt
fröhylle. Saluföras även i Europa.
Lit de parade [li da para’dd],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
