Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livgardet till häst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Liviska språket—Livland
636
som efter studier i medicin och
teologi 1840 upptog
missionsarbete i Syd-Afrika, upptäckte på
sin första forskningsfärd
Ngami-sjön 1849. 1852—54 fann han
övre Sambesi och framträngde
till Loanda vid Atlanten; på
återvägen åt ö. upptäckte han
Victoriafallen och uppnådde
Indiska oceanen samt blev
därigenom den förste europé, som
genomkorsat Afrika från v. till ö.
Sedan L. lämnat missionens
tjänst, upptäckte han på nya
resor Nyasasjön, Kongos källflod
Lualaba, Meru- och
Bangweolo-sjöarna. Hårt medtagen av
strapatser och motgångar, fick han i
rätt tid hjälp genom Stanley
(1871). Sedan L. tills, med
Stanley undersökt n. Tanganyika,
företog han en resa till Bangweolo
och avled därunder. 1874
bisattes hans lik i Westminster Abbey.
L., som var en ädel och from man,
hade en utomordentlig förmåga
att vinna infödingarna och bidrog
väsentligt till slavhandelns
inskränkning i Afrika.
Li’viska språket, se
Finsk-u g r i s k a språk sp. 26.
Li’vius, romerskt släktnamn.
— T i t u s L., f. 59 f. Kr., d. 17
e. Kr., historieskrivare,
författade en romersk historia i 142
böc
ker, Ab u’rbe co’ndita, från
stadens (Roms) grundläggning till
Augustus’ tid. Tendensen är Roms
förhärligande; L. står okritisk
gentemot den äldre, ofta
förfalskade traditionen. Genom den
glänsande stilen överträffar hans
verk de äldre latinska
historieskrivarnas, och ännu i dag är L.
allmänt läst. Av L:s historia ha
böckerna 1—10 (till 293 f. Kr.),
21—45 (218—167 f. Kr.)
bevarats. Verket är trots alla brister
en av de viktigaste källorna till
Roms historia. Många partier,
t. ex. de inlagda talen, äro
litterära utsmyckningar, som L. på
egen hand tillagt.
Lfvius Androni’cus, romersk
författare av grekisk börd,
verksam på 200-t. f. Kr. L., som råkat
i slaveri men frigivits, översatte
sedan från grekiska tragedier,
komedier och Odyssén och blev
därigenom grundläggaren av den
latinska skönlitteraturen.
Livjägare, urspr. jaktherrens
specielle tjänare på jakten; nu
vanl. tjänare hos furstar o. a.
högtställda personer.
Livkompani, 1 :a kompaniet vid
varje svenskt infanteriregemente.
Livland [li’ff-], Lifland,
den mell. av de forna
östersjöprovinserna, gränsade i n. till
Estland och i s. till Kurland.
47,000 kvkm. N. hälften tillhör
nu Estland, den s. Lettland.
Stundom inbegreps i L. även
Estland. — Historia. L:s första
invånare voro trol. finska stammar,
bl. a. esterna samt 1 i v e r n a,
efter vilka L. uppkallats. Under
folkvandringstiden antas de
stammar ha inträngt, varur letterna
framgått. I s. L. uppgingo liverna
nästan fullständigt i letterna, i n.
L. i esterna. Medan dessa folk
ännu saknade statsbildande
förmåga, underkuvades och tvångs-*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
