Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Logi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
Logi—Logosläran
702
rationer av Rafael och Loggia dei
Lanzi i Florens.
Logi, se F o r n j u t.
Logi [låsji’] (fr. logis), bostad
(särskilt tillfällig).
Logi’k (av grek, logike’ te’kne,
tankekonst), vetenskapen om
tänkandets lagar. Ss. term synes L.
först ha nyttjats av stoikerna,
ehuru redan Aristoteles i sina
s. k. analytika och ett par andra
skrifter gav en grundläggande
utformning av denna vetenskap.
Inom medeltidens vetenskap
möter L. ofta under benämningen
d i a 1 e k t i’ k ss. en av de
sju s. k. artes liberales (se
Ars). Den ”skolastik”, som
här behandlade den, intresserade
sig främst för slutledningsläran
och utvecklade L. över huvud
till en rent formell disciplin
(jfr Form sp. 335). Ur sådan
synpunkt är det likgiltigt, om
premisserna i en slutledning i och
för sig äro sanna, blott
tankesammanhanget vid själva
slutled-ningsakten får en korrekt form.
Genom Melankton m. fl.
humanister blevo skolastikens
aristote-liska traditioner i stort sett
dominerande även för nyare tidens
filosofi under ett par årh., och
L. behöll därmed sin formella
karaktär. Bortsett från särskilt
Kants och Hegels modifikationer
av L: s innebörd har den även
alltfort bevarat denna. Dock har
särskilt behandlingen av metodläran
hos nyare målsmän för L., ss.
Stuart Mill och W. Wundt,
givit L. ett mera realt
kunskapsteoretiskt inslag. Den hävdvunna
systematiken inom den formella
L. uppdelar den i en s. k. e 1 e
-mentarlära, behandlande
begrepp, omdöme och slutledning,
samt en metodlära,
behandlande definition 1.
begreppsbestämning, division 1. begreppsin-
delning samt demonstration 1.
bevisföring. — L o’ g i s k,
hörande till, överensstämmande med L.
Logikkalkyl, en från den
tyske filosofen Gottfried Plouquet
(f. 1716, d. 1790) härrörande
term, som hänför sig till en av
honom i Leibniz’ fotspår utformad
så att säga exakt logik med
matematiska synpunkter pä logiska
operationer. Han ter sig ss.
föregångare till Jevons’ på
substitu-tion av likartade begrepp och
ekvivalenta utsagor baserade
identitetslogik samt till den med
matematiska symboler
opererande s. k. 1 o g i s t i’k e n hos G.
Boole, B. Russell m. fl.
Logisti’k, se Logikkalkyl.
Logogra’fer (av grek. lo’gos,
ord, och gra’fein, skriva), de
äldsta grekiska krönikeskrivarna.
De flesta L. voro jonier; av deras
arbeten finnas endast
brottstycken bevarade.
Logogry’f (^v grek. lö’gos,
ord, och gri’fos, gåta), ordgåta,
vars lösning består i upptäckande
av huvudordet samt alla de ord,
som kunna bildas av de i detta
ingående bokstäverna.
Lo’gos, se L o g o s 1 ä r a n.
Lo’gosläran, en spec. av Filon
(se d. o.) utformad lära om den
gudomliga Lo’gos (grek., ord,
förnuft) ss. en mellanlänk mellan
Gud och världen. Termen har
Filon främst från den grekiska
filosofin, där den, särskilt hos
stoikerna, beteckar den panteistiskt
tänkta, förnuftiga lagen i
tillvaron. Men bl. a. det judiska
inslaget hos Filon gör, att denna
Logos av honom underordnas
en övervärldslig Gud, ss. dennes
förnämsta yttring, varvid Logos
tillika erhåller en i viss mån
personlig prägel (den förstfödde,
genom vilken världen skapats
o. s. v.). Till detta filosofiska
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
