Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Logi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703
Logrono—Loir-et-Cher
704
grepp anknyter 4: e evangeliet vid
sitt försök att för bildade greker
klarlägga det kristna budskapets
innebörd. Om bet. av detta steg
sé vid. K r i s t o 1 o g i sp. 1377.
Logrono [-grå’nnjå], provins
i Gamla Kastilien, n. Spanien.
195,000 inv. Vinodling.
Mineral-fyndigheter.
Logroscino
sji’-J, N i c o 1 a,
f. omkr. 1700, d. 1763, italiensk
tonsättare. L., vilken skrev ett
antal komiska operor, bidrog [-särskilt att genom en rikt utbildad
final (se d. o.), till vilken
ansatser likväl förut ej saknats, åt
aktsluten skänka dramatiskt liv
oeh ökad spänning.
Lohan (kin., jap. rakan, av
sanskr. arhant), buddhistiska
heliga, med förkärlek framställda i
den östasiatiska konsten.
Loheden, hed i Schleswig,
Preussen, s. om Danevirke, känd
genom ett slag 1261 (se Erik
sp. 1159).
Lohengrin [lå’en-], hjälten i
en medelhögtysk dikt, författad
omkr. 1290. Sagan om L. hör till
Graalsägnerna; den berättar om
hur L. föres i en av en svan
dragen båt till sin älskade, som han
förbjuder att fråga om hans namn
och härkomst. Då hon bryter
förbudet, visar sig svanen åter och
för L. tillbaka till Graal. Framför
allt har sagan blivit bekant
genom Wagners opera L.
v. Lohenstein [lå’ensjtajn],
Daniel K a s p e r, f. 1635, d.
1683, tysk författare, vid sidan
av Hofmannswaldau den främste
representanten för ”andra
schle-siska skolan”, vars högtravande
stil präglar hans lyriska dikter,
hjälteromanen Arminius und
Tliusnelda (1689—90) samt sex
bloddrypande dramer.
Lohärad, socken i Sthlms 1.,
jämte Malsta pastorat i Uppsala
stift. 910 inv.
Lointain [loäijtä’g], fr.,
avlägsen; de i fjärran försvinnande
bakgrundspartierna i en
landskapsmålning.
Loir [loa’r], flod i n.v.
Frankrike, biflod från vänster till
Sarthe. Omkr. 300 km.
Loire [loaT]. 1. Frankrikes
längsta flod, upprinner i Massif
Centrals ö. del, flyter i en stor
båge till Orléans, där den bildar
en tvär krök, och därefter åt v.
till sin mynning i Atlanten vid
S:t Nazaire. 1,000 km.
Avvatt-ningsområde omkr. 120,000 kvkm.
L. upptar från v. Allier, Cher,
Indre, La Vienne, alla från Massif
Central, från h. Maine. L. är
liksom flera av sina tillflöden i stor
utsträckning segelbar (800 km.)
för flodfartyg och bildar en del av
det vittutgrenade franska
kanalnätet, förbunden med Saöne,
Seine och Nan tes—B rest-kanalen.
Starkt växlande vattenflöde
utgör dock en stor olägenhet och
har nödgat till anläggande av en
sidokanal på en lång sträcka. —
2. Departement i mell. Frankrike,
omkring övre L. 1. 635,000 inv.
Rika stenkolsfält, livlig järn- och
textilindustri, vars medelpunkt
är huvudstaden S:t Etienne. —
3. Se H a u t e - L o i r e.
Loire-Inférieure [loa’r [-ä^fe-riö’r],-] {+ä^fe-
riö’r],+} departement i v.
Frankrike, omkring Loires nedre lopp.
650,000 inv. Jordbruk och
boskapsskötsel samt fiske äro
huvudnäringar. Huvudstad Nantes.
Loiret [loarä’], departement
i mell. Frankrike, omkring Loire.
335,000 inv. Huvudstad Orléans.
Loir-et-Cher [loa’r-esjä’r],
departement i mell. Frankrike,
omkring Loir, Loire och Cher.
250,000 inv. Jordbruket är
huvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
